Henriks kommentarer

För 39 år sedan, lördagen den 5 november 1972, som var Alla helgons dag, prästvigdes jag tillsammans med fyra bröder i Borgå domkyrka av Borgå stifts dåvarande biskop, John Vikström.

Mina tankar går idag till bröderna Antero Lundström (som redan fått hembud), Leif Fredriksson, Henrik Helander, Henric Schmidt och till John Vikström, som prästvigde oss.

 

Vad har hänt sen dess?

För egen del vill jag hänvisa till en dikt av biskopen och författaren Nils Bolander, som under alla dessa år har kommit inför mig: 

 

TUSEN GÅNGER HAR JAG VELAT FLY…

 

Tusen gånger har jag velat fly

ifrån gäll och kappa, gård och grund,

när jag sett min andes oförmåga

i en obarmhärtigt klarögd stund.

 

Tusen gånger slog jag mig till blods

mot en mur av idel syndafall,

och jag tyckte mig ha fuskat bort

det som var ett stort och härligt kall.

 

Tusen gånger ville jag ge upp.

Tusen gånger – men för varje gång

höll mig Någon skruvstädsaktigt fast

i ett järnhårt, oresonligt tvång.

 

Och jag hörde som en fjärran röst

viska i mitt missmods djupa natt:

I ett kärl av lera, tunt och skört,

ville jag förvara Ordets skatt.

 

Då förstod jag i min bristfullhet

att jag ej fick vika från min post.

Man kan ösa ur en källas djup

också med en skopa, röd av rost.

 

Också med ett redskap, slitet, slött,

med en ganska illa faren plog,

kan Gud röja i sin ödemark,

vinna åkerjord ur snårig skog.

 

”Och jag tyckte mig ha fuskat bort det som var ett stort och härligt kall.” Amen.

”I ett kärl av lera, tunt och skört… man kan ösa ur en källas djup också med en skopa, röd av rost.”  Amen!

 

Bolander brottas mycket med prästkallet, men jag tror att hans (vår) brottning i hög grad gäller varje kristen. En hälsning till präster och medkristna!

Henrik