”Min kyrka är kidnappad”
Det finns något som man kunde kalla ”den nya oppositionen” inom Svenska kyrkan. Den är visserligen inte ny, kvinnliga präster som Eva Hamberg, Annika Borg, Anna Sophia Bonde och Helena Edlund har överraskat positivt under många år. Jag är imponerad över mycket av vad de skriver. Professor Eva Hamberg är inte längre präst i Svenska kyrkan, och inte heller medlem. Hon tröttnade när hon inför ärkebiskopsvalet (när den nuvarande ärkebiskopen valdes) märkte att enighet inte rådde ens i centrala trosfrågor. Hon är en briljant skribent och en knivskarp tänkare.
Nu har ännu för mig en ny bekantskap, Helena Edlund, överraskat positivt. Hon visar hur de moderna ideologierna kör över tron, i detta fall när man vill genderneutralisera Gud, i det nya handboksförslaget vill man t.ex. stryka orda som Herre, och ersätta ordet med Kristusrop, man talar om att Gud är ”en moder” osv.
Det är inga hemligheter som avslöjas i dessa kloka kvinnors texter. Men det är intressant att se med vilken klarsyn och iver de lyfter fram det. Och de visar att de – och många andra – har avslöjat den process som nu pågår när man ska förändra religionen så att den passar moderna trender i tiden.
Det är bra att läsa sådant nu. Vindarna kommer ofta från väster och sydväst. Vi har ju detta redan i vår kyrka, men det kommer att komma ännu starkare.
Detta skriver jag inte för att försöka så ut tvivel och kritik mot Svenska kyrkan, en kyrka som har gett mig oerhört mycket, en kyrka i vilken jag har många goda vänner i Kristus.
Men detta visar hur ordet om att kämpa för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga” (Judas v. 3) är relevant och aktuellt. I grundtexten ingår orden ”hapax paradotheísä”, som betyder ”en gång för alla” (hapax, t.ex. ord som förekommer en enda gång i en text kallas hapax legómena) och ”paradotheisä”, från ordet ”paradidōmi”, som betyder att överlämna en tradition, den apostoliska traditionen, 1 Kor 15:3, och det som Jesus talar om i missionsbefallningens ”att hålla (=bevara) allt det som jag har befallt er”.
Den kristna läran, den apostoliska traditionen, är något som ska genomsyra alla kyrkans texter och handlingar. Nu pågår i många kyrkor trender att förändra den kristna kyrkans tro (bekännelse) så att den blir trendig och passar i tiden.
Helena Edlund skriver om Anna Karin Hammar (syster till ärkebiskop emeritus K.G. Hammar):
”Anna Karin Hammar, präst, teologie doktor och ledamot i Svenska kyrkans läronämnd, fällde under EuroPridefestivalen 2008 det numera klassiska uttalandet: ”Man avskaffar inte en religion bara för att man inte gillar den. Man ändrar den.” Så här åtta år senare är det tydligt att Anna Karin Hammar och hennes trosfränder i kyrkoledning menade allvar. För nog har man ändrat religionen, alltid.”
”För nog har man ändrat religionen, alltid.”
”Nu är täckelsen rivet undan skrymteriet. Nu är korten synade och jag konstaterar följande: Min kyrka är kidnappad. Är det här en kristen kyrka, eller en synkretistisk, allmänreligiös organisation med fokus på humanitärt arbete och klimatförändringar?”
Detta vill vara ett rop till mina medkristna: håll fast vid den tro, som en gång för alla överlämnats åt de heliga! Bekänn Kristus, läs Bibeln, be för dina medmänniskor och medkristna. Sök predikstolar där du får höra ett kristet evangelium om Jesus Kristus, den korsfäste och uppståndne.
I Svenska kyrkan har förslaget till ny Kyrkohandbok blottat processen med (o)önskad tydlighet. Också i kollektuppropet till kollekten på Heliga Trefaldighets dag finns detta nya paradin med:
”Gud, Heliga Treenighet, Fader och Moder, Son – Syster och Broder, och Ande – livgiverska och inspiratör, led oss till dina djup av rikedom, vishet och kunskap, så att vi uppmuntras att utföra kärlekens uppdrag och kan vittna om nådens hemlighet. Du som lever och verkar från evighet till evighet, till dig ber vi om detta. Amen.”
Kollektuppropet har författas av Gunilla Hallonsten, chef för kyrkans internationella arbete, och har sänts ut till alla församlingar inom Svenska kyrkan.
I vårt land har vi t.ex. s.k. regnbågsmässor där samma ”teologi” finns med. Också där handlar det enligt min mening också om att med en övergripande (icke kristen) ideologi försöka stöpa den kristna gudstjänsten.
Varje mässa vi firar är en mässa för kyrkans alla medlemmar, och för alla människor, oavsett kön, hudfärg, åsikter. Den kristna gudstjänsten ska förändra oss, vi ska inte förändra den.
Vi lever nu i historiska tider. I vår kultur finns kristendomens spår mycket djupt. Detta vill man nu bryta upp, och ersätta med något som inte är kristet.
Det kristna budskapet väcker motstånd därför att det talar om omvändelse. Ingen människa kan höra det och fortsätta livet som om ingenting hänt. Varje människa behöver omvända sig till Kristus, be om hjälp och be om sina synders förlåtelse. Det är just det anstötliga som förändrar och förnyar. Därför gräver den sin grav som vill förändra det frälsande budskap för alla människor som Jesus förkunnade och som Han bad sina apostlar och lärjungar i alla tider att föra vidare.
Henrik
Jag uppmanar de som är intresserade att läsa olika bloggar på Kristen opinion, som man når via länken nedan. Det finns mycket tänkvärt i dessa inlägg.
Jag rättade en del autospell – fel kl 20:45.
Ett citat tillagt kl 23:51.
Namn: Henrik Perret