Henriks kommentarer

Den enda kyrkliga relation som är betydelsefull nog att bidra till Svenska kyrkans identitet är den negativa relationen till den egna minoriteten. Det är det enda Svenska kyrkan är alldeles säker på: sådan vill hon inte vara.

Ur ledaren, SPT 19/2007

Henrik

Det förefaller som om allt flera frågor blir öppna frågor inom kyrkan. Man kan inte svara på vad Bibeln säger för ”frågan utreds”. Jag konstaterar att jag hört flera personer säga så den senaste tiden. Frågor som varit ”klara” är det inte längre.

Det som intresserar mig principiellt är att veta varför frågorna blivit oklara (se t.ex.de frågor jag ställde här nedan). Det är som med bibelkritiken från och med upplysningstiden. Det var ju inte nya fakta som hade framkommit, utan ett behov att ifrågasätta, ett nytt tänkesätt i frågorna.

När det gäller dagsaktuella frågor kan man fråga sig om det handlar om att nya fakta kommit fram. Kanske har vi i högre grad lärt oss förstå homosexuellt beteende, kanske vet vi mera om orsakssammanhang mm. Detta gäller ju också andra former av sexualitet.

Men frågan är om vi har fått reda på något sådant som kan förändra rätt och fel. Detsamma kan ju gälla många andra etiska frågor.

Också när det gäller kristendomen exklusivitet vill man idag se förändringar. Det gemensamma för alla dessa frågeställningar blir lätt att de rimmar med tidsandan. Det var fel så länge tiden sade detsamma. Och detta är betänkligt.

I ingen händelse kan man välkomna den trend som nu blir gällande. Fråga efter fråga öppnas för behandling, man utreder och utreder och hamnar i uppfattningar som passara i tiden och som vanligtvis står i strid med det som man tidigare trott.

En luthersk kyrka kan inte säga att kyrkomötet kan fastlåsa tolkningen av Guds Ord, allra minst att kyrkomötets beslut gäller framom Bibeln. Så har det ju blivit.

Missionssynen förändras, synen på kristen livsstil förändras, det gäller sexualiteten, äktenskapet, livets början och livets slut: abort, avbruten graviditet, utvecklingsstördas rätt till fullvärdigt liv, den gamla människan och hennes prioriteringar osv.

Jag säger inte att alla av t.ex. ovannämnda frågor skulle vara utsatta hos oss, allra minst att ngn skulle ha felaktiga uppfattningar i alla frågor. Jag konstaterar endast att det är frågor där den klart kristna hållningen har blivit ifrågasatt, där moderna utredningar leder till ”nya reslutat”.

Flera av frågorna står för dörren. Nu gäller det att vara på sin vakt.

Det gäller kyrkan. Det gäller Guds Ords ställning i kyrkan.

Och det gäller människan.

Henrik

Med orden från La Marseillaise (eller Marseillesen som vi säger på svenska) klingande i bakhuvudet har jag funderat på prof. Osmo Tiililäs uppmaning på 1970-talet till de kristna: kristitty, älä pakoile, käy päin (fritt övers. du som är kristen, fly inte, gå till motattack).

Vår form av kristendom är definitivt för defensiv. Det är mera ett uppgivet suckande över minskande skaror, medlemsantal, minskande påverkningsgrad i samhället osv.

Samtidigt med denna iakttagelse finns ju detta: små rörelser, marginella, kan få stor betydelse och påverka mycket om dess medlemmar är engagerade och aktiva. Var och en kan ju fundera över sådana rörelser.

Jag tror att vi skall kalla samman till ett större apologetiskt forum, med kända namn och diskutera frågor som bl.a. professorskollegerna Dawkins och McGrath i Ofxord diskuterar (den förre har som känt skrivit boken The God Delusion, den senare The Dawkins Delusion).

Det är viktigt att också diskutera evolutionsteorin, utan att bli fanatisk, osaklig eller hätsk. Uppenbart är att denna teori, om vilken mycket kan sägas på helt sakliga, naturvetenskapliga grunder, har en i högsta grad religiös funktion idag.

Också om bibelforskningen, dess förförståelse och premisser, kan mycket anföras – i stil med vad prof. Tapio Puolimatka skriver i sin senaste bok.

Vi skulle med andra ord behöva ett samtal på djupet mellan representanter för litet olika syn. Vi måste sätta oss in i de stora frågorna. Vi måste sluta upp med att sitta på läktaren medan samhället – och kyrkan – avkristnas.

Det är dags för action.

Marchons, marchons.

Henrik