Henriks kommentarer

Min far fick idag hembud.

Jag har fått stor nåd av Herren, som har fått ha honom så länge.

Ändå är sorgen stor, och saknaden ofattbar.

Men så länge någon tanke är klar hos mig, säger jag: TACK gode Gud för en sådan far!

”Herre, nu låter du din tjänare fara hädan i frid efter ditt ord, ty mina ögon hava sett din frälsning, vilken du har berett till att skådas av alla folk: ett ljus, som skall uppenbaras för hedningarna, och en härlighet, som skall givas åt ditt folk Israel.”

En av min fars favoritsånger var ”Mine Eyes Have Seen The Glory of The Coming of The Lord”.

Min far har sett så mycket, svårt och tungt, en tung barndom, kriget (som läkare), sjukdom och lidande. Men han fick också, när kriget bröt ut, lära känna Kristus och fick se den härlighet som nu väntar honom.

Tack, kära pappa, för allt!

Henrik

Paul von Martens, sände denna samvetsfråga till bl.a mig, och med hans tillstånd publicerar jag den också här.

Vårt samhälle synes ha gått in för att utrota de utvecklingsstörda redan i moderlivet, bland dem i första ledet personer med Downs syndrom vilka är lättast att urskilja bland fostren.
Finner Du det naturligt att en kyrka ledd av Ordet och Anden tiger inför detta som så djupt berör väntande mödrar, föräldrar och syskon till utvecklingsstörda och kristna människor som beordrats att verkställa själva avlivningen?
Denna samvetsfråga kan besvaras i tysthet.

Henrik