Henriks kommentarer

WYSIWYG är ett ord som för en del människor är rena rama abrakadabran. Abrakadabra har fått betydelsen av nonsens, vilket är fallet här, men används också som en magisk formel t.ex. av trollkonstnärer. För att lösa upp detta mystiska begrepp konstaterar jag att abrakadabra sannolikt har en mera seriös historia, det härleds ur det arameiska abra kedabra: ”jag skapar genom mina ord”.

Men hur är det då med rubrikens WYSIWYG? För den som känner datorer är begreppet bekant: WHAT YOU SEE IS WHAT YOU GET.

What You See Is What You Get – det är denna betydelse jag vill påminna om idag.

Det kyrkliga läget är idag ganska låst. Men trenderna är redan synliga:

– en större polarisering
– kyrkan förlorar medlemmar
– kyrkan förlorar också sina trogna och troende medlemmar i högre grad
– ökat antal prästvigning genom ”extraordinärt förfarande”
– en kraftigt ökande verksamhet inom kyrkan som inte är ”under kyrkan”, dvs biskoparnas och kyrkliga myndigheters jurisdiktion

Denna utveckling, som redan syns, är vad vi kommer att få i högre grad. What You See Is What You Get.

Är det detta som vi vill – eller finns det några vägar till en gemenskap med rum för olika profileringar, som skulle leda till att käbblet skulle avta, och att en och var i stället för antiteser skulle syssla mera med teser..?

Den kristna förkunnelsen måste alltid vara ”polemisk” i en mening, den måste alltid både hävda sanningen och avvisa lögnen.. Men det är enligt min mening inte meningsfullt att så stor del av tiden och energin i ett kort människoliv skall gå till att debattera.

I dagens läge hoppas jag att det inte skulle heta icke rum. Förhoppningen gäller bara det som kunde kallas nytestamentlig kristendom. Det övriga får gärna drabbas av ett ”icke rum”.

Ser vi olika på detta inom kyrkan, vilket vi tyvärr gör, är det bättre att profileringar blir möjliga, så att var och en kan ägna sitt liv åt att förkunna Kristi evangelium, och inte fastna i ständiga motsättningar.

1960-talet ser ut att komma tillbaka.

WYSIWYG. Det vi nu redan ser, kommer vi att få. Det som sås idag, skördas i morgon.

Är det skäl att ompröva policyn?

Detta är en allvarlig fråga.
Och det vemodiga är att alla är överens om vikten av frågan, men anser att den gäller ”de andra”.

Henrik