Henriks kommentarer

I förhållande till en kyrkoherdetjänst är förrättande av gudstjänst ett tjänsteuppdrag och handlar inte för kyrkoherdens del i detta sammanhang om en i grundlagen skyddad religionsutövning.

Detta är ett konstaterande av Åbo förvaltningsdomstol i motiveringarna till beslutet (citat enligt Kyrkpressen).

Man undrar vilka könlösa andevarelser som svävar i kyrkoherdetjänsterna…

Månne man avser att till kyrkoherdeämbetet hör att göra upp arbetsturer så att alla får turer rättvist och jämlikt?
Men man talar ju uttryckligen om förrättande av gudstjänst.

Vet inte. Fattar inte.

Henrik

Pekka Mäkipää, missionsorganisationen Såningsmannens missionsdirektor, skriver i sin ledare i det färska numret av tidningen Kylväjä om hur Michael Green beskriver urkyrkan.

Green nämner fem olika drag, som präglade livet, kyrkligheten i urkyrkan. Det fanns inte någon särskild strategi eller taktik. Men följande fem drag kan man tydligt se och dessa har varit avgörande för kyrkans framgång:

1. Ett grundmurat förtroende och en tillit till budskapets sanningshalt. Judarna var stränga monoteister och det var fruktansvärt svårt att övertyga dem om att Gud stigit ned och blivit människa i Jesus Kristus. Men när de blev övertygade om försoningens och uppståndelsens sanning, var de omöjliga att stoppa.

2. Green fäster uppmärksamhet vid det militära bildspråk och militära terminologi som aposteln Paulus och de apostoliska fäderna använde. Även om de kristna var vapenvägrare, var de andliga kämpar. I dagens värld är det närmast inom kyrkorna i Afrika, Asia och Latinamerika som motsvarande terminologi finns, i väst beskrivs kyrkan ofta som ett sjukhus.

3. Urkyrkans teologer använde sitt kunnande och sin bildning för att kunna tränga in i hedningarnas tänkande och i deras hjärtan. De klädde av den goda nyheten dess judiska kläder, och satte nya kläder på den, utan att förändra innehållet. Missionen var för dem teologins moder.

4. De kristnas livsstil och vandel gjorde ett djupt intryck på antikens människor. Saulus från Tarsos, som från att ha varit en förföljare bled förföljd, kvinnors och mäns förmåga att ta emot kritik, hat och förföljelse, deras vilja att hjälpa utan att fråga efter den hjälpbehövandes religion eller bakgrund var något som aldrig hade inträffat tidigare.

5. Omvändelsens nödvändighet. Green påpekar att detta var en nästan okänd sak under antiken. Man tillfogade bara sina egen gud till gudarnas pantheon och anknöt till någon gud som fanns. Om de kristna hade tigit om detta, hade de fått vara i fred och de ut.

Det finns enligt uppgift 2,2 miljarderkristna och antalet ökar varje dag med 77 000 i Afrika, asien och Latinamerika.

1,87 miljarder människor har aldrig hört evangeliet. De som aldrig nåtts ökar varje dag med 55 000 personer.

Låt oss aldrig glömma det!

Henrik

För alla som kan läsa finska vill jag peka på tidningen Kotimaas nätsida (finns på www.kotimaa.fi/kotimaa) och diskussionerna om kyrkorätten, som utgår från en artikel av docent Hannu Juntunen.

Jag kan personligen inte instämma i allt vad Juntunen säger, men han kommer med många intressanta påståenden. Bl.a visar han att uppfattningen (och lösningen av diskussionerna) är teologisk, han konstaterar att en stark och klar intention i biskop Sariolas kläm är att betona att den gamla hållningen inte är en villolära.

Men ännu starkare än Juntunens sakliga artikel (och det är fint att han seriöst vill samtala!) är Jyrki Anttinens och Arto Seppänens kommentarer, som finns på hemsidan. Så läs!

Jag ska se hur diskussionerna fortsätter, på olika håll, och fundera på om artikeln om kyrkorätten i Kp skall få några kommentarer till.

Jag finner att nyckelfrågorna i diskussionen är:

(1) Är förrättandet av gudstjänsten religionsutövning? (Juntunen medger att det är så)

(2) Vad har det blivit av det som Konstitutionsutskottets ordförande sade i sitt första inlägg när den avgörande diskussionen började: att Konstitutionsutskottet inte föreslår en klausul—-för denna typ av frågor avgörs bäst av arbetsfördelningar (”työnjaoin”), regleringar av lediga dagar och semesterdagar mm.. Alltså man förespråkar precis det som nu skall förbjudas!! Säger detta något?

(3) De ändringar i lagberedningar efter beslutet år 1986 har inte förändrat den rättsliga grunden på något sätt. Grundlagens skrivningar är kvar, och i framställningen till ny kyrkolag i samband med ämbetsbeslutet år 1986 (framställningen gjordes 1987) finns klämmens text med i regeringens proposition till beslutet. Detta är en principiellt stor fråga. Det visar ju sig att det är kyrkan, inte staten, som ändrat sig.

(4) Det måste påvisas att väjandet i sig är diskriminering. Detta är en trossats, det är ju själva frågan. Vart skulle en sådan tes föra oss, om vi vägrar delta i moskéns fredagsbön (eller vice versa), diskriminerar man då muslimer?

Men jag försöker hålla mig till bara detta: för jag anser att vi inte kommer någon vart med detta ständiga processande och hotande om rättegångar, domstolar, böter, sanktioner osv.

Kyrkan måste ta frågan tillbaka, och lösa den enligt principen Abraham och Lot, Paulus och Silas…

Det går nog. Livet också inom kyrkan måste få chansen att växa så som det vill – så länge det är kristligt och bibliskt.

Henrik