Henriks kommentarer

På tidningen Kotimaas hemsida finns en intervju med ärkebiskopen av York, John Sentamu. Han säger i en intervju att Lambeth-konferensens (de anglikanske kyrkornas konferens) viktigaste budskap skulle sammanfattas i detta:

låt oss förbinda oss vid FN:s målsättning för detta årtusende.

FN definierade åtta målsättningar för millenieskiftet: att utrota den djupaste fattigdomen, hungern, barndödligheten och bekämpa aids, barndödlighet och malaria m.fl., att satsa på utbildning, jämlikhet och en hållbar miljöutveckling.

Det är ju inget förbryllande i att i princip säga så. Frågan är bara om det är kyrkornas viktigaste budskap just i vår tid.

Hela evighetsperspektivet är borta!

Läs också Per Beskows Under strecket i dagens Svenska Dagbladet:

Anglikanska kyrkan vid skiljeväg

http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/artikel_1547337.svd

Vår värld upplever nu allvarstider. Nu någonsin behövs kyrkornas viktigaste ärende: evangeliet om Jesus Kristus.

Sången om Kristus skall aldrig få tystna, aldrig få dö på vår jord.

På välrdsmissionskonferensen i Jerusalem, var det inte i början av 1920-talet (kanske 1924) sade man:

Kristus är vårt mål.
Kristus är vårt motiv.
Vi kan inte ge något mera
och vi må inte ge något mindre.

Henrik

Idag fyller ”räkneverket” på bloggsidan 1 år. Det var den 11 augusti 2007 som denna registrering började. Före det hade sidan varit ur funktion tekniskt vissa tider och sedan starten våren 2006 har nog åtskilligt flera besök ägt rum.

Men någon gång under dagens lopp vet man hur många besök sidan fått på 1 år. 53000 åtminstone, och det är mycket.

Jag hoppas att sidorna gett något, och att de inte retar någon i onödan. Bloggandet är ett sätt att skriva av sig, naturligtvis står jag för innehållet men rättast läser man inläggen om man också beaktar ”det historiska läget”, dvs den situation som rådde när de skrevs.

Internettiden har i alla fall medfört att rätten till att tänka fritt och att säga sin mening inte kan strypas. Förr hängde det på om redaktion för en tidning ville publicera inlägget. Var man i onåd, fick man stå sitt kast. Man blev inte hörd.

Även om inlägg i tidningar och bloggar har lite olika funktioner kan man ändå konstatera att möjligheter finns.

Min förhoppning är att blogginläggen skall bli till välsignelse och uppbyggelse, också när svåra och känsliga frågor behandlas.

Henrik