Henriks kommentarer

I Rom. 16:7 finns ett ord, som har väckt mycket diskussion. I texten finns ett par som får hälsningar av Paulus: “Andronikos och Junias”. Både de nya svenska översättningarna (Bibel 2000 och Svenska folkbibeln) liksom också den nya finska översättningen skriver “Junias”, med –s i slutet. Junias är ett maskulint ord, medan Junia är femininum.

Detta är inte någon avgörande fråga, även om man har försökt använda ett eventuellt ”Junia” så. Bernadette Brooten skriver om detta i boken  Frauenbefreiung (Moltmann-Wendel).

Här finns alltså två frågor: fanns det kvinnliga apostlar? Och en följdfråga: vem är en apostel?

Bruce M. Metzger, en av de skickligaste textkritikerna, berättar att man i arbetet med NT:s text inte kunde nå hel enighet angående accenten, men nog ordformen.

Men man kanske kan anföra några synpunkter. Namnet “Junias” var inte känt, medan Junia och särskilt Julia (som en del handskrifter har), var mera kända. Men många forskare anser ändå att formen Junias är den mera troliga, och att den bottnar i en sammanskrivning (förkortning) av “Jouniános” (Junianus) precis som Silvanus ( 1 Tess. 1:1) blir Silas i Apg. Så har alltså våra nya svenska översättningar tolkat ordet (alltså helt oberoende av teologisk uppfattning om kvinnligt apostolat etc.)

För det andra finns det inga belägg för kvinnliga apostlar, detta skulle i såfall vara det enda.

För det tredje har man påpekat att om Junias skall heta Junia, måste hon ha varit Andronikos’ fru eller syster, för ett ogift par sändes inte omkring bara “för sig”. Däremot har vi Akvila och Priskilla”, ett gift par som hjälpte Paulus (Apg. 18:2).

Barnabas kallas också apostel, antingen på grund av att begreppet apostel används i dubbel mening i NT: i den trängre betydelsen är “apostel” ett av Herren själv kallat och befullmäktigat sändebud. Den andra vidare betydelsen är helt enkelt “missionär” (som i princip betyder samma sak).

“Men när apostlarna Barnabas och Paulus hörde det, rev de sönder sina kläder och rusade in i folkhopen och ropade…” (Apg. 14:14).

Barnabas skulle då ha varit apostel i den vidare meningen. En annan tolkning är helt enkelt den att han kallas apostel genom att han var tillsammans med Paulus, aposteln. En gemensam benämning på dem båda blev “apostlarna”. Barnabas kallas inte separat för “apostel”. Paulus och Barnabas skiljdes ju åt senare, Barnabas for till Cypern med Markus (sin kusin, eller släkting) och Paulus och Silas till Syrien och Cilicien.

Jag tycker att det skulle bli svårt att förstå Paulus om han plötsligt på ett dunkelt ställe i Rom. (en enda gång) skulle förutsätta en kvinnlig apostel, men i övrigt ge ganska entydiga direktiv om presbyterer, om predikande och profeterande osv.

Den fråga som bidrar till frågeställningen är hur man skall förstå orden “bland apostlarna” i Rom. 16:7. Betyder det att Andronikus och Junias var högt ansedda av apostlarna? Att apostlarna uppskattade dem och satte dem högt? Eller betyder det att de var högt ansedda apostlar, av apostlarna var också Andronikus och Junias högt ansedda?

Det förefaller som om den förra betydelsen är mera sannolik i ordets striktare mening. Men användningen av ordet “apostel” är litet inkonsekvent, och det kan betyda det större team av apostlar och missionärer, som brann för att evangeliet om Kristus skulle spridas.

Jag tror också att den frågan mera borde gripa oss – att det skulle bli vår första prioritet att förkunna evangeliet. Också den första tiden kom oenighet in i bilden, men urkyrkan hanterade inte den genom att dra motparten inför rätta eller avsätta honom.

Kanske kan någon annan tillägga något här, det är i varje fall intressant att försöka förstå texterna. Det är ju de som ska forma våra åsikter, inte våra åsikter som skall forma texterna.

Henrik

Jag har under årens lopp funderat mycket över understödet åt de heliga. Kanske det beror på att jag ofta har varit med i frivillig verksamhet också inom kyrkan, alltså sådan verksamhet som inte bekostas med “kyrkliga medel”.

Det gällde i tiden det kristliga gymnasistarbetet, sen student- och skolungdomsmissionen. För 30 år sedan kom Kristet Perspektiv  in i bilden, och tidningen har trotts obefintlig prenumerationsavgift hankat sig fram genom 30 år! Vissa tider har det nog varit ganska tungt.

Nu är Teologiska institutet i Finland mitt stora bönebarn, för genom den verksamheten öppnas möjligheter för många unga. Under STI:s drygt 20 år gamla historia har över 1000 studerande gått “igenom” STI ut till församlingar, till missionärsuppdrag, till lärar- och andra kallelser, de inomkyrkliga organisationerna inte att förglömma.

Nu seglar många konservativa organisationer i motvind. De mister kollekter, de är inte politiskt korrekta och blir därför utan det “officiella“ understödet åt de heliga. En av våra inomkyrkliga väckelserörelser har förlorat många hundratusen euro i understöd under de senaste årens turbulens.

Vi har lanserat en understödsmedlemskampanj som innebär att man deltar med 5€/mån under ett eller några år (man kan börja och sluta när man själv vill). Med något tusental nya vänner skulle STI klara sig och kunna satsa för fullt på att utrusta unga blivande teologer, präster och lärare osv. Vi skulle också i allt högre grad kunna ordna fortbildning för sådana som redan arbetar på fältet: “uppdatera” det som behövs för de nya utmaningar som möter (t.ex. genom Jesusseminarier, apologetiska kurser, Bibelns röda tråd) så att de orkar. Detta gäller också kristna människor i våra församlingar och föreningar, att de blir ivriga att vinna andra för Kristus.

Jag räknade också ut – när jag tänker på unga teologer som inte får något arbete på grund av sin väckelsekristna syn – att om de kristna i vårt land skulle lägga åt sidan 1 euro per dag och vi skulle bli ca 5000, så kunde vi ge arbete åt ca 30 pastorer och evangelister på heltid! Jag hoppas att Du redan ser att vårt land är ett missionsfält!

Jag tycker att mycket av Nya testamentets syn ligger lågt idag. Vem ber idag “enträget” om att få vara med om understödet? I NT var det församlingen som utrustade dem som arbetar i Kristi tjänst, för att de, tillsammans med de andra, ska kunna fullgöra sitt uppdrag. Idag är det de olika organisationerna och sammanhangen som försöker be om hjälp.

Idag kunde Du som ser detta värva någon eller några nya vänner att komma med, kanske med någon “liten” form av givartjänst, så att det inte knäcker någon. Kanske 3 euro/månad (!), kanske 5€ eller 10€, så att Du inte knäcks, men ändå är med… Några samtal, några mail, kunde göra under!

Får jag också i detta sammanhang dela min nöd med er för STI:s (Teologiska institutet i Finland) framtid: att många kristna människor skulle se vikten av att vi utrustar unga. Det är de som är framtidens kyrka, därför behövs vår givartjänst och vårt ansvar nu. I den förbönen hoppas jag att Du innesluter bönen om att vi skulle få fokusera på det som Gud vill ge sitt folk. Att STI skulle få vara ett redskap i Guds hand, till uppbyggande tjänst i Guds rike.

Min bön är att också dessa anspråkslösa rader skulle väcka någon läsare. Så många kristna grupper har det tungt idag, kanske just därför att vi kristna har räknat med att kyrkoskatter och annat rullar in. Men det blir, och det är redan nya tider. En tid när vi måste som Kristi kropp bära ansvaret tillsammans.

Men det finns ett ord i Bergspredikan, som jag nu försöker predika för min egen oro, ett ord som bär och som allt bygger på:

“Er himmelske Fader vet vad ni behöver.”