”Kyrkan ruttnar inifrån”  säger prof. Miikka Ruokanen i sitt föredrag på synodalmötet i Lappo stift igår.

Föredraget är allvarsord och läsvärt. Läroföraktet, som gör sig påmint på många olika sätt, bristande respekt för Bibelns ord, allt gör att kyrkan ruttnar inifrån.

Det är inte bara kyrkans – och kristendomens – yttre kritiker som gör att kyrkans röst inte längre hörs, utan farligast för kyrkan är och har alltid varit den inre förruttnelsen: ”bland er själva skall män uppträda och tala vad förvänt är”.

Föredraget ”trosbekännelsen och den moderna världsbilden” finns på Ruokanens hemsida http://www.ruokanen.com/lehtikirjoituksia.html

Röster som Ruokanens kan uppfattas som kyrkokritiker. Men Ruokanens oro bottnar i en kärlek till kyrkan, som många av oss delar.

Ruokanen vädjar i sin avslutning: låt oss inte överlämna våra fäders och mödrars kyrka!

Ord, som talar för sig själv.

Men det finns en annan väg. En väg där Jesus är i centrum, Bibelns Jesus, där synd är synd och nåd är nåd. Där Guds Ord tas emot, där sanningen bevaras. Där Guds Ord förkunnas och sakramenten förvaltas enligt Kristi löfte. Där församlingen samlas i bön och lovsång till Kristus.

Sådant finns också inom vår kära kyrka. Och det kan förhindra förruttnelsen. Saltet, som inte mister sin sälta.

Henrik

P.S. Jag har tagit bort ett uttryck från slutet, som enligt tidningsuppgifter uttalades, men som enligt Ruokanen själv aldrig sades. Uttrycket fanns i det första manuskriptet, men inte i det slutgiltiga. Därför ser jag det korrekt att också i ett referat ta bort sådant som inte fanns med. 7.10. kl.08. hp