I och för sig en svensk angelägenhet. Men har den något att säga oss i Finland, med andra namn, förhållanden men samma anda? Jag tror det. Tuffa kvinnor gör upp med varann.
En påfallande och som fenomen intressant trend är att medan kyrkan skulle vara samhällets samvete och med ”kritisk solidaritet” följa med det som sker, har nu samhällsröster blivit kyrkans samvete som försöker hjälpa kyrkan att bli (!) kyrka.

Jag publicerar inte detta som något personangrepp på den svenska ärkebiskopen, det har jag inget behov av. Men Sofia Lilly Jönssons text ger nog alla något att tänka på.

Henrik
av | Kategorier: kyrkan | Kommentarer inaktiverade för ”Allt handlar inte om dig, Antje Jackelén”

Jag läste av en händelse Olof Edsingers kommentarer och fann en fin sammanfattning av den uppenbara förskjutningen i förkunnelsen, som tydligt kan påvisas.
Sammanfattningen lär vara Kajsa Ahlstrands:

Från Gud där ute till Gud i mig

Från människan är syndare och behöver förlåtelse till människan är sårad och behöver läkedom

Från Människan ska lyda till Människan får skapa

Från Kristus som trons centrum till Livet som trons centrum

Från tro som rustning till tro som nakenhet

Från Ordet till Mysteriet

Från Jesus till Gud

Från bara i Jesu namn finns frälsning till i Faderns hus finns många boningar

Från tydliga gränser: åtskiljande till mjuka gränser: gemenskap

Från godhet till vishet

Från hierarkisk auktoritet till erfarenhetsauktoritet

Det är enligt min mening riktigt. Och det är allvarligt.
Det var inte denna förskjutna förkunnelse som resulterade i kristendomens explosiva start och fortsättning. Denna kristendomstyp är snarare orsaken till att kyrkorna töms och urvattnas.

Med detta i blickpunkten, hur är det,  vad förkunnas och sägs i din församling, i din kyrka idag?

Läs gärna Olof Edsingers blogg, här finns en länk till den:

Självförhärligande eller Gudsförhärligande? – del II: Skapelse och frälsning

 

Henrik

av | Kategorier: kyrkan | Kommentarer inaktiverade för Förskjutning i förkunnelsen