”I have come to the pinnacle of success in business.
In the eyes of others, my life has been the symbol of success.
However, apart from work, I have little joy. Finally, my wealth is simply a fact to which I am accustomed.
At this time, lying on the hospital bed and remembering all my life, I realize that all the accolades and riches of which I was once so proud, have become insignificant with my imminent death.
In the dark, when I look at green lights, of the equipment for artificial respiration and feel the buzz of their mechanical sounds, I can feel the breath of my approaching death looming over me.
Only now do I understand that once you accumulate enough money for the rest of your life, you have to pursue objectives that are not related to wealth.
It should be something more important:
For example, stories of love, art, dreams of my childhood.
No, stop pursuing wealth, it can only make a person into a twisted being, just like me.
God has made us one way, we can feel the love in the heart of each of us, and not illusions built by fame or money, like I made in my life, I cannot take them with me.
I can only take with me the memories that were strengthened by love.
This is the true wealth that will follow you; will accompany you, he will give strength and light to go ahead.
Love can travel thousands of miles and so life has no limits. Move to where you want to go. Strive to reach the goals you want to achieve. Everything is in your heart and in your hands.
What is the world’s most expensive bed? The hospital bed.
You, if you have money, you can hire someone to drive your car, but you cannot hire someone to take your illness that is killing you.
Material things lost can be found. But one thing you can never find when you lose: life.
Whatever stage of life where we are right now, at the end we will have to face the day when the curtain falls.
Please treasure your family love, love for your spouse, love for your friends…
Treat everyone well and stay friendly with your neighbors.”

”The last words of Steve Jobs”

Gripande!

”Ty vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen men tar skada till sin själ? Eller vad kan en människa ge i utbyte mot sin själ?” (Mat 16:26)
– Jesus

Det är ju det som Steve Jobs egentligen säger. Och jag hoppas att han fick höra orden om liv:

”Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd.” (Joh 10:10)

Och: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och var och en som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö.  (Joh 11:25,26)

– Jesus Kristus

Hör och förstå! Det är angeläget för oss alla.

Henrik

De slår till igen. Det som skulle bli en ”dialogpredikan” av ateisten Richard Dawkins och Dan Barker, f.d. evangelisk förkunnare, blev en bok av Barker med förord av Dawkins. Dan Barker har bl.a skrivit boken  Losing Faith in Faith: From Preacher to Atheist. Ur min synvinkel ett vemodigt livsöde, så här långt.

I ingressen på Amazons sida står det:

”What words come to mind when we think of God? Merciful? Just? Compassionate? In fact, the Bible lays out God’s primary qualities clearly: jealous, petty, unforgiving, bloodthirsty, vindictive—and worse! Originally conceived as a joint presentation between influential thinker and bestselling author Richard Dawkins and former evangelical preacher Dan Barker, this unique book provides an investigation into what may be the most unpleasant character in all fiction. Barker combs through both the Old and New Testament (as well as thirteen different editions of the “Good Book”), presenting powerful evidence for why the Scripture shouldn’t govern our everyday lives. This witty, well-researched book suggests that we should move past the Bible and clear a path to a kinder and more thoughtful world.”

Det är vemodigt. Richard Dawkins var medlem av Church of England, blev t.o.m. konfirmerad innan han sedan skrev ut sig. Dan Barker har verkat som förkunnare, men tagit avstånd från den kristna tron, på samma sätt som bl.a Bart D. Ehrman gjort.

”Från oss har de utgått, men de hörde inte till oss”, skriver aposteln Johannes om antikrister: ”

Från oss har de utgått, men de hörde aldrig till oss.  (1Joh 2:19).

Så är det med avfällingar, de känner kristendomen inifrån, men har vänt Kristus ryggen.

Men finns det en annan dimension: är de förlorade söner, som var hemma, som gick hemifrån och som genom Guds nåd återvände hem?

Eller för att använda en annan bild: handlar det om vår tids Saulus, som förföljde de kristna, men för att använda Kristi egen diagnos: varför förföljer du mig?

Ska dessa, eller någon av dem, bli vår tids Saulus? Ska det en dag sägas:

”Han som tidigare förföljde oss predikar nu evangelium om den tro han förut ville utrota.” (Gal 1:23).

Låt oss hoppas det.

Henrik

Memento mori, kom ihåg att Du är dödlig (att du ska dö).

Auktoriteter och ”antiauktoriteter” faller. Heikki Räisänen, prof i nytestamentlig exegetik vid Teologiska fakulteten inom Helsingfors universitet avled den 30.12.2015. Räisänen hade samma månad fyllt 74 år.

Räisänen innehade professuren i NT:s exegetik från år 1975-2006, dvs i ungefär 31 år, men han verkade under ganska många år som forskare.

Min arbetskamrat och kollega från tiden i Teologiska institutet i Finland, docent Timo Eskola, har ingående bemött Heikki Räisänens teologi, både i en förkortad och mera lättfattligt skriven bok och i ett diger, vetenskaplig analys av Räisänens teologi. Detta skedde helt i linje med Räisänens val: han publicerade en populärt skriven bok om vad de första kristna trodde på (enligt hans syn) och sen ett jätteverk, ett slags teologiskt testamente.

Räisänen har påverkat flera generationer präster (i betydelsen studentgeneration) och har haft en ganska påtaglig inverkan på den teologiska utvecklingen.

Andra har prisat Heikki Räisänen i olika minnesord som dyker upp. Räisänen var inte min lärare annat än i licentiatseminariet, och inför hans tragiska bortgång i cancer vill jag inte börja analysera mera.

Men en lärdom: memento mori! Det gäller oss alla. De stora namnen, både våra auktoriteter, och andras auktoriteter, och vi själva, ska en gång vara borta.

När alla andra namn en gång förblekna står dock namnet Jesus kvar.

Henrik

2016

En känd teolog skrev nyligen att man bara behöver se på angreppen på den kristna tron för att veta vilken kristen högtid som firas. Men det är inte bara julevangeliet som blir ifrågasatt, utan såsom evangelisten Lukas berättar, Jesus – tecknet – blir motsagt.

I mängden av åsikter, intervjuer och artiklar har jag denna gång tänkt på två.

Den ena är skriven av Bengt Wadensjö, biskop emeritus. Och handlar om reinkarnationen.

”Reinkarnationstron betyder att den kristna tron ges en ny tolkning jämfört med det traditionella synd- och förlåtelseparadigmet. Domen över det enda jordiska livets misstag ersätts av en tro på själens eviga gemenskap med Gud och en vandring mellan den andliga och den materiella världen. Nästan tvåtusen års predikan om ett individuellt ­sonande av personliga synder ersätts med en tro på ett liv före detta livet och synen på varje liv som en utveckling.

Vad säger Bibeln? Det finns flera belägg i Nya testa­mentet som bara kan tolkas som att Jesus räknade med reinkarnationen, även om han – i den text vi nu har i Bibeln – inte predikade den. Jesus ställdes inför en blindfödd pojke och fick frågan om det var pojken eller pojkens föräldrar som syndat, efter­som pojken som straff för synder var född blind. Skulle pojken vara blindfödd som straff för sina synder måste han ju ha syndat i ett tidigare liv. Jesus korrigerar inte de frågandes utgångspunkt utan går in i diskussionen utifrån de givna förutsättningarna, vilket måste ses som att han accepterade utgångspunkten.”

Man måste nog förundra sig över – eller måste man det förresten? – att en biskop, låt vara emeritus, som har förbundit sig att bevara Guds Ord, och vaka över det kan skriva något sådant.

Under rubriken ”En anpassad kristen tro blir bara otydlig” får han svar av biskopen i Linköping, Martin Modéus.

http://www.svd.se/vaxande-tro-pa-aterfodelse-utmanar-kyrkan/om/debatt

Det andra exemplet är en intervju med representanter för två kyrkor i Tyskland, den evangeliska och den rysk-ortodoxa kyrkan i Bremen. Två präster, Isabel Klaus, enkvinnlig präst i den evangeliska kyrkan och en ortodox präst, Alexander Bertash. Det är intressant att jämföra deras svar.

Beklämmande är det nog att läsa vad Isabel Klaus säger bl.a om julevangeliet:

Was brauchen die Menschen denn Ihrer Meinung nach?

Isabel Klaus: Das ist sehr unterschiedlich und lässt sich nicht konkret benennen, aber ich habe den Anspruch an mich selbst, nicht in eine Seichtigkeit abzudriften. Wir lesen im Gottesdienst die Weihnachtsgeschichte. Dabei weiß jedes Kind, dass Maria keine Jungfrau war und der Heilige Geist nicht für ihre Schwangerschaft verantwortlich ist. Die Weihnachtsgeschichte hat so nicht stattgefunden. Und trotzdem ist sie das große Glaubensmärchen, das seit Jahrhunderten einen hohen Stellenwert im Christentum hat. Aber die Leute wollen eben nicht veräppelt werden. Wir haben die Aufklärung hinter uns und wissen, was an dieser Geschichte wahr ist und was nicht. Und trotzdem feiern wir, weil wir wissen, was uns daran wichtig ist.

Alltså: Maria var ingen jungfru och den Helige Ande var inte ansvarig för hennes graviditet. Och julberättelsen (julevangeliet) har inte ägt rum.

Det handlar med andra ord om en vacker berättelse, som läses, även om den inte är sann och inte har skett.

Men julevangeliet i Luk 2 börjar betecknande nog i den latinska översättningen Vulgata med orden Factum est, som betyder ”det hände”, det var ett faktum.

Läs gärna hela intervjun, den ger förklaringen till att många evangeliska kyrkor i Europa och i väst töms, medan många söker sig till t.ex. de ortodoxa kyrkorna.

http://www.weser-kurier.de/bremen/bremen-stadtreport_artikel,-Glaubensmaerchen-und-Marienverehrung-_arid,1279005.html

Henrik

”Hän kysyykin ”mikä se joulun ’oikea’ sanoma tätä nykyä on? Koulun joulujuhlista ei saa tähän kysymykseen sen tarkempaa vastausta kuin että joku ’joulun taika'”.

Hänen mukaansa ”joulun taika” kuulostaa tyhmältä ja keinotekoiselta. Lisäksi häntä ihmetyttää ”miksi on vapaa-ajattelija-näkökulmasta ok uskoa joulun taikaan ja markkinoida sellJoulun taaista taikauskoa lapsille, kun selvästikään ei ole ok markkinoida heille Jeesusta”.

– Minä kaipaan kristillistä joulua. Siksi aion mennä joulukirkkoon, jos saan lapset hereille riittävän aikaisin, Halla-aho kirjoittaa.

– Vuosisatojen kuluessa on muodostunut ja vakiintunut tiettyjä kristinuskoon liittyviä joulurituaaleja, eivätkä ne ole merkityksettömiä. Kun ne korvataan höpöhöpöllä ja naminamilla, tulee tyhjä olo.

Jussi Halla-aho yllättää. Positiivisesti.

Henrik

http://www.verkkouutiset.fi/kotimaa/joulun%20taika-44665

En av Ravi Zacharias’ medarbetare, Jill Carattini, skriver på RZIM:s sida om ett viktigt ämne: på picnic eller pilgrimsresa (Picnic and Pilgrims).

Hon berättar om den nya flygplatsen i Thailand, som besöks av 100 000 turister, som inte ska någonstans, som kommer för att ta bilder, fira ledig tid, äta och dricka. De har ingen adress, ingen biljett, de har inget mål.

Hon talar om oss kristna och skriver att vi inte får glömma att vi är pilgrimer, vi är på resa till vårt egentliga mål.

Henrik

http://rzim.org/a-slice-of-infinity/picnics-and-pilgrims#.Vm1KzjWzmwc.facebook

http://www.seurakuntalainen.fi/uutiset/kirkkoherran-terveiset-kirkon-eduskunnalle-paavi-olisi-kirkolliskokousta-parempi/

Här finns det som jag hänvisade till i en kommentar.

Henrik

För flera år sen hade någon satt upp en affisch med texten ”mamma, pappa, barn” på en tunnelbanestation i Stockholm. Det resulterade i ett väldigt rabalder, hattexter, beskyllningar om homofobi osv, allt från politiskt ärkekonservativ, Ku Klux Klan och annat figurerade i debatterna.

Såg nyligen på nytt en video, en intervju med Katy Faust. Hon intervjuades i australiensisk TV. Katy Faust har vuxit upp i en lesbisk familj, men hon har blivit en ledande aktör för det traditionella äktenskapet. Hon säger att hon älskar och respekterar sin mor och hennes lesbiska partner, men ingen av dem kan bli en far. Hon säger också i intervjun att situationen är mycket svår på grund av det tryck på den som yttrar sig mot de samkönade äktenskapet. Barn har också svårt att vara helt ärliga, de vill inte såra dem som varit snälla med dem.

Det har blivit så i dagens diskussioner att barn ska passas in i vuxnas livsval. Och ändå är utgångsläget att alla människor har en mor och en far. Att tänka sig en lagstiftning som inte utgår från detta faktum är svårbegripligt. Och att man också om förhållandet mellan far och mor brister, vilket inte är lyckligt, kan ”välja bort” fadern (oftast) helt och hållet.

Barnens rättigheter är oberoende av vuxnas val. Därmed inte sagt att en partner av samma kön till barnets mor eller far skulle vara elaka eller grymma mot barnet till sin partner.

Det är en viktig diskussion, som man ofta vill tysta ner. Den som försvarar det som mer eller mindre alla människor försvarade ännu för 20 år sedan blir lätt stämplad. Men detta är något vi måste beakta. Här talar en som vuxit upp mitt i den diskussion vi nu för. Vad kan man säga mot hennes argumentation?

Henrik

https://www.facebook.com/AskDrBrown/videos/1221264097899190/?pnref=story

Många kristna anser att ämbetsfrågan är en mycket liten fråga. Det handlar om en perifer fråga, inte om trons centrum. Det centrala är Jesus, vem han var och är, vad han gjorde och sade, vad som hände med honom.

Det viktigaste är att en människa tror på Kristus och är en Jesu lärjunge genom dopet och tron.

Det är onekligen sant.

Jag lyssnade för en tid sedan på ett samtal mellan tre teologer. Samtalet handlade om manligt och kvinnligt, och var en principiell diskussion om vad det kristna evangeliet har för konsekvenser för synen på manligt och kvinnligt. Diskussionen handlade om varför The Gospel Coalition i USA är komplementaristisk (complementarian), med en kompletterande syn på manligt och kvinnligt, inte en egalitaristisk (egalitarian) som betonar jämställdet, likformighet.

Två tolkningsmodeller

Egalitarismen utgår från Gal 3:28. Där skriver aposteln Paulus: ” Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.” Egalitaristerna betonar att de skillnader i ansvar och uppgifter som funnits i samhälle, kyrka och familj beror på strukturer inom den fallna mänskligheten. Kristus har upphävt dessa gränser, vilket också Herrens apostel Paulus understryker, säger man.

Den kompletterande synen på manligt och kvinnlig utgår från att likvärdigheten gäller människovärdet och frälsningen, mannen och kvinnan är lika värdefulla för Gud, båda är skapade av Honom.

En avgörande fråga blir tolkningen av Gal 3:28 och andra motsvarande texter.

Av kontexten ser man att Gal 3 handlar om frälsningen, om trons rättfärdighet, om barnaskapet hos Gud, genom dopet och tron. Här finns inga företräden på etnisk grund (judar eller greker), inte för sociala kategorier (slavar, fria), inte för män framom kvinnor. Alla är ett i Kristus Jesus, eller för att vara ännu tydligare: Paulus skriver faktiskt att alla är en i Kristus. Av sammanhanget ser man att det handlar om Abrahams säd, om att vara arvingar till löftet, för Kristi skull. Det är också den slutsats som Paulus kommer till i den omedelbara kontexten: ”…. Abrahams säd, (som är Kristus) arvingar enligt löftet” (jfr 3:16).

Den jämlikhetsideologi som nu florerar i vårt samhälle och som särskilt tar sig uttryck i debatten om s.k. samkönade äktenskap, är tydligt egalitaristisk. Man och kvinna är inte bara jämlika, de är dessutom lika och kan egentligen ersätta varandra.

Om en kristen väljer en egalitaristisk syn på NT:s texter, handlar det inte bara om att man är för kvinnliga präster eller samkönade äktenskap. Även om dessa två frågeställningar är mycket olika, har de ett tydligt samband, vilket t.ex. docent Kati Niemelä har påvisat i sin forskning (Female Clergy as Agents of Religious Change): Beslutet i olika kyrkor angående öppnande av prästämbetet för kvinnor har lett till en annan tolkning av ett flertal texter i Nya Testamentet.

En egalitaristisk tolkning av Gal 3:28 innebär alltså att ett spänningsförhållande uppstår mellan den texten och flera andra texter i Bibeln.

Redan skapelseberättelsens ord inför kvinnans skapelse handlar om en motsvarighet till mannen, någon som är och har det som mannen inte är och har, utan som kompletterar honom.

Också orden i 1 Kor 14 och 1 Tim 2 (som är ofta citerade texter i prästämbetsdebatten) blir svårförståeliga. Och man kan ytterligare nämna Ef 5, där Paulus talar om “underordning” och om äktenskapet, där mannen och kvinnan har olika roller och uppgifter trots sitt lika värde inför Gud.

Är Paulus patriarkalist?

Ett vanligt svar på denna “tolkningskonflikt” är att Paulus är patriarkalist och att den nya synen bottnar i en djup förståelse av evangeliet, som Paulus ger uttryck för i Gal 3:28, men som bara glimtvis kommer fram i Nya Testamentet. Samhället och församlingarna var så patriarkalistiska att Paulus – bunden av sin samtid – inte förmådde höja sig över patriarkalismens lagar.

Därmed fördjupas konflikten. Det innebär nämligen att Paulus, Herrens apostel, är motsägelsefull. Han skriver ett i Gal men ett annat i 1 Kor och 1 Tim.

Motsvarar denna syn på aposteln det som Nya testamentet säger?

Paulus skriver på flera ställen om apostlarnas ord och Guds Ord. “Därför tackar vi alltid Gud för att ni tog emot Guds ord som vi predikade och tog det till er, inte som ett ord från människor utan som Guds eget ord, något som det verkligen är, ett ord som är verksamt i er som tror.” (1 Tess 2:13). Eller som i 1 Tess 4:8: “Därför, den som nu avvisar detta, avvisar inte en människa utan Gud, som har gett er sin helige Ande.”

En farlig trend i vår tid är att försöka utesluta sådana texter ur Nya Testamentet som man inte längre upplever relevanta. Man försöker rensa NT på patriarkalistiska texter och behålla det primära. Men vilka texter måste man då ogiltigförklara?

Den nya tolkningsnyckeln

Begreppet kärlek har blivit en ny tolkningsnyckel. När förståelsen av ordet kärlek förändras, ändras också betydelsen av vad som är kärleksfullt och kristligt, heter det. Därmed kan man få en ny syn på äktenskapet och på prästämbetet. Det som är Bibelns intention är kärleken mellan två människor, som osjälviskt vill älska varann. Då kan inte könet ha någon betydelse, huvudsaken är att det handlar om äkta kärlek. Så har man kommit i uppenbar konflikt med det uppenbarade Ordet. Och bron heter ämbetsfrågan. Det är just detta som docent Niemelä hävdar i sina undersökningar. Och ämbetsbeslutet år 1986 har lett till en ny förståelse, inte bara av prästämbetet, utan nu också av äktenskapet.

En ny förståelse av en till synes inte helt central fråga, har fått stora konsekvenser för vår kyrka. En egalitarist stannar inte vid en omtolkning av bara en punkt utan kommer att anamma en ny helhetsförståelse av Nya Testamentet.

Vilket är då alternativet till uppfattningen att det inte spelar någon roll om det är man eller kvinna som tjänar Kristus som präst, eller om det är man och kvinna eller kvinna/kvinna eller man/man som älskar varann och kan ingå äktenskap?

Alternativet är att hålla fast vid det apostoliska budskap som har traderats och getts till den kristna församlingen. Att söka svaret i studium av Ordet, i bön och i samtal tillsammans om vad som är mannens och kvinnans kallelse och uppgifter i familjen och i församlingen.

I diskussionen mellan teologerna D. A. Carson, Tim Keller och John Piper, som jag hänvisade till, säger Keller att “förståelsen av könsrollerna inte i första hand hör till evangeliet”. “Om jag presenterar evangeliet för någon”, säger han, “tar jag inte upp denna fråga, inte ens om personen frågar vad det får för konsekvenser om jag blir en kristen.”

Jag instämmer. Men, som Tim Keller påpekar, innebär det nog att de som vill gå in för en egalitarististisk tolkning av Gal 3:28, kommer att vara tvungna att revidera sin förståelse av många texter och av Bibeln som helhet. Är apostlarnas ord bara deras uppfattningar, som vi skall pröva efter bästa förstånd? Eller är de Kristi budbärare, som har fått en uppenbarelse att föra vidare till oss?

Kyrkan på glid

Det är genom ämbetsfrågan som hela kyrkan kommit på glid när det gäller äktenskapssyn och mycket annat.

Med detta vill jag inte påstå att alla kvinnliga präster predikar ett annat evangelium än det kristna. Den problematiken gäller nog både män och kvinnor! Man kan heller inte säga att alla som godkänner kvinnliga präster har accepterat en annan syn på det traditionella äktenskapet.

Men frågeställningen påverkar. I nyhetssändningarna berättar man nu att folkomröstningen i Irland resulterat i en seger för ja-sidan, för dem som godkänner samkönade äktenskap. Ärkebiskopen av Dublin Diarmuid Martin sade att kyrkan måste granska sitt förhållningssätt till verkligheten! Vi bör inte förneka realiteterna, sade han och påpekade att största delen av de unga som röstade ja till samkönade äktenskap är produkter av det katolska skolsystemet på Irland.

Jag tror att det är viktigt att vi som kristna predikar om Kristus, om hans kärlek till människan, om syndernas förlåtelse och ett nytt liv. Men vi skall också när vi vill växa som kristna försöka förstå vad Herren i sitt Ord vill säga oss. Vi skall söka svar på vår tids stora frågor i Ordet. De svar Herren ger leder till välsignelse för oss, för vår kyrka.

Bakom till synes “små frågor” kan stora frågor stå på spel.

Henrik