Henriks kommentarer

”Naispappeudenvastustaja sai potkut” – kvinnoprästmotståndare fick sparken – rubricerar MTV3 domkapitlets i Uleåborg beslut att avstänga kaplan Vesa Pöyhtäri på bestämd tid från sin prästtjänst (kaplanstjänsten i Karjasilta församling). Avstängden är på viss tid, dvs från juni 2010 till januari 2011.

Detta beslut innebär att Vesa Pöyhtäri får verka som präst, men inte sköta kaplanstjänsten i Karjasilta på grund att han av övertygelse inte vill samarbeta med kvinnliga kolleger.

Jag tycker – och kommer att fortsätta tycka det – att detta är en skamfläck för kyrkan. Samma kyrka som när beslutet föll år 1986 lovade att också de som har den gamla ämbetssynen skall ha rätt att verka som präster i kyrkan mm. Efteråt har man försökt omtolka den s.k. klämmens innehåll och säga att klämmen bara gällde åsikten, inte att åsikten skulle utmynna i konkreta ställningstaganden.

Detta är ju självklart fel. Jag satt med i en arbetsgrupp med biskop Olavi Rimpiläinen, sedermera domprosten i Esbo stift Marjatta Laitinen m.fl. för att försöka finna s.k. körregler. Då ville vi försöka undvika konflikter och finna spelregler som skulle passa för alla.

Om klämmen bara gällt rätten att i sitt sinne ha avvikande mening (reservatio mentalis), så skulle ingen kläm i världen ha behövts! Det gäller ju so wie so. Inte skulle heller några körregler ha utarbetats, som Prästförbundet sedan ensidigt upphävde i början av 2000-talet.

I en tid när kyrkan behöver alla trogna och hängivna tjänare ter det sig besynnerligt att domkapitlet för denna övertygelse finner det nödvändigt att ta till kraftåtgärder. Samtidigt tolereras nästan vad som helst, både avsteg från dogmatik och etik – alla vet vad jag talar om.

Invändningarna är givna. Jag förväntar mig ingen förståelse. Man säger att ämbetsteologin är en perifer fråga, som inte får bli kyrkosplittrande. Men det handlar om enkelriktad trafik, det gäller inte i båda riktningarna. För förespråkarna är det en så perifer fråga, att de som ställer sig avvisande till reformen inte har rätt att opponera sig över en sådan detalj. Men för dem som ställer sig avvisande är detta så gravt, att domkapitlen måste ingripa.

Skulle vi inte – tills nya argument framkommer – kunna ”gräva ner stridsyxorna” och sluta debattera detta offentligt – med undantag för teologiska och seriösa sammanhang när verklig försoning söks??

Det blir nämligen knappast bättre. Allt kan ordnas, ingen behöver komma och höra på ”en motståndare”.

Förhoppningsvis har både motståndare och anhängare annat att säga från predikstolen än detta om ämbetsteologin. Åtminstone som regel.

Världen skrattar. Och gråter!

Är detta verkligen Vägen vidare? Och tror någon faktiskt på riktigt att vi som har ”den gamla synen” gör detta på grund av kvinnoförakt? Hur skulle en kristen människa, som ser ner på andra kristna människor, kunna sova gott och läsa sitt ”i frid vill jag lägga mig ner, och i frid skall jag somna in…”?

Detta har blivit en långkörare, en den ondes långkörare, genom vilken han vill slå sönder gemenskap och vänskap och vad värre är: vittnesbördet om Kristus i en tid, som kanske mer än någon annan skulle behöva det!

Henrik

P.S. Jag sover dåligt, men det beror nog på annat.

Tämän päivän uutisissa on kerrottu uudesta elämästä ja käänteentekevästä saavutuksesta.

Selvitin asian asiantuntijan kanssa, ja tässä tulos.

BBC News: http://news.bbc.co.uk/2/hi/science_and_environment/10132762.stm

Craig Venters team copied an existing bacterial genome. They sequenced its genetic code and then used synthesis machines to chemically construct a copy.
The synthetic DNA was transferred to a host cell. The resulting microbe then looked and behaved like the species ”dictated” by the synthetic DNA.
”We’ve now been able to take that synthetic chromosome, transplant it into a recipient cell – a different organism,” Dr Venter told BBC News. ”As soon as this new software goes into the cell, that cell reads that software and converts the cell into the species specified in that genetic code.” The resulting cells have replicated over a billion times, producing copies of cells with the constructed, synthetic DNA. ”This is the first time any synthetic DNA has been in complete control of a cell,” said Dr Venter.

Matti Leisola, bioprosessitekniikan professori (Teknillinen korkeakoulu), kommentoi asiaa näin:

”Eli bakteerin genomi sekvensoitiin (luettiin), ja siitä tehtiin kopio, joka siirrettiin soluun joka sitten luki sitä. Ei tässä mitään keinoelämää ole tehty. Analogia: autokorjaamo ottaa Mersusta vaihdelaatikon, tekee siitä kopion ja siirtää sen Audiin ja väittää luoneensa auton vaikka tosiasiassa onkin käyttänyt suunnittelijoiden tekemiä osia.

Samaa väitettiin jo kolme vuotta sitten: http://gizmodo.com/307958/craig-venter-claims-artificial-life-has-been-created. ”

Henrik

”Helan går, sjung…”.

Och helan gick igår. Vi hade nämligen klassträff.

Jätteroligt att träffa klasskamrater, allt tycktes vara tillbaka i square one. Några var med som jag inte träffat på ca 45 år…! (De måste vara ganska gamla 🙂 ) Och där satt vi och skrek åt varandra (decibelmätaren visade rött) för att bli hörda. Det var nog det bästa, att träffa gamla vänner!

Men förutom att helan går så gäller det att livet går. Jag tror att vi borde ha tänkt mera på det också.

Men fint med vänskap som har bestått genom åren! Jag förvånade mig över att alla var så vänliga mot mig, kanske har jag blivit litet reserverad efter alla debatter och grejer i offentligheten. Men på klasskamraterna tycks det inte ha bitit, de hade inte köpt det.

Vi konstaterade att många unga idag inte kommer att få uppleva det vi fick uppleva. Vi hade klasser, med mer eller mindre sammansvetsat gäng, men nu är gymnasiet klasslöst, det är olika grupper – vilket kan ha sina poänger – men det blir inte detsamma som en klass som man alltid är tillsammans med.

Fastän allt är ”lika”, är allt inte lika.

”Frälsningen är oss nu närmare än när vi kom till tro”, skriver Paulus.

Man kan uttrycka det på många sätt. Livet går, evigheten kommer. Evigheten är ju lika nära alltid, men den möter oss på alla sidor. Framtiden kommer närmare.

Det är ett viktigt perspektiv. Livsviktigt!

Jag är tacksam för den vänskap som har bestått. Och jag ber om Guds välsignelse över alla. För vi är alla lika beroende av Guds stor nåd.

Henrik

”Lider en kroppsdel, så lider också alla de andra.” 1 Kor. 12:26

Det är så sant som det är sagt. Har försökt övertyga kroppen i övrigt att ”det är ju bara en tand…”, men ingen är riktigt övertygad. Alla de andra lider också.

Snälla farbror tanddoktorn har åtgärdat mig. Så månne inte.

Bilden i NT är träffande. Så borde lidande kristnas verklighet vara inför oss varje dag. För det handlar om ett lidande, fysiskt, psykiskt och andligt, som är större än svår tandvärk.

Herre, välsigna och bevara och styrk alla kristna.

Henrik

Smått road, men egentligen ganska beklämd, följer jag med diskussionerna inför kronprinsessan Viktorias bröllop i Sverige.

Det senaste problemet är att kyrkan försöker styra kronprinsessans och kungens önskan om att kronprinsessan Victoria skall ledsagas in i kyrkan av sin far, kung Carl XVI Gustaf.

Detta strider enligt ärkebiskopen, biskop Lennart Koskinen och av Aftonbladet intervjuade präster mot kyrkans syn på jämlikheten.

Jag vet inte hur andra reagerar. Jag mår illa. Och skäms.

Varför kan inte en brud få bestämma hur hon själv vill ha det?

Till detta faktum kommer ju att kronprinsessan måste ha kungens tillstånd för att få gifta sig, det går på något sätt an tycks det, men hon får inte uppfylla sin egen och sin fars önskan.

Allt möjligt ska nu göras till problem. Och det blir ju uppenbart att Svenska kyrkan är slav under sin samtids teser och ideologier.

Jag opponerar mig inte mot jämlikheten, däremot tycker jag att ett väldigt föreskrivande hur jämlikheten måste se ut är tragikomiskt.

För att inte säga att detta inte har något med jämlikheten att göra. Kronprinsessan kommer som blivande tronarvinge att få sista ordet. Det torde hjälpa föga att då hänvisa till ”men Du blev ledsagad av din far”, alltså…

Henrik

”Raamattua arvioidaan nykyään laajalti niin sanotun modernin maailmankuvan mittapuin. Perusdogmina on, ettei Jumala voi ensinkään toimia historiassa – siis että kaikki, mikä koskee Jumalaa, kuuluu subjektiivisuuden alueelle. Raamattu ei silloin enää puhukaan Jumalasta, vaan silloin puhumme enää me, ja määräämme, mitä Jumala voi tehdä ja mitä me tahdomme tehdä tai mitä miedän pitää tehdä. Ja silloin Antikristus vakuuttaa meille korkean tieteellisen oppineisuuden elein, että sellainen eksegeesi, jossa Raamattua luetaan elävään Jumalaan uskoen ja häntä itseään kuunnellen, on fundamentalismia – että vain hänen niin sanotusti puhtaan tieteellinen eksegeesinsä, jossa Jumala ei itse sano mitään eikä hänellä ole mitään sanottavaakaan, on ajan huipulla.”

Benedictus XVI eli Rooman piispa Joseph Ratzinger

Pitääkö olla eri mieltä? En taatusti ole.

Henrik

Kyrkoherden i Lundo, Risto Leppänen, har väckt mycket diskussion med sin doktorsavhandling om prästernas bibelsyn.

Till detaljerna får jag återkomma en annan gång.

Nu tänker jag på den diskussion som fördes i kyrkomötet, särskilt på diskussionen om partnerskap. När jag satt och hörde på den, tänkte jag att detta är resultatet av den bibelteologi, som prof. Heikki Räisänen m.fl. under flera decennier lärt ut.

Han och många andra ser säkert detta som en framgång, jag ser det som något som kyrkan måste åtgärda. Jag vill på intet sätt förringa Heikki Räisänens teologi; mycket av det måste bemötas sakligt och grundligt, annat – t.ex. han kritiska frågor inför oreflekterade ställningstaganden – kan man ta emot. Men Räisänens nyaste bok om nytestamentlig teologi (The Rise of Christian Beliefs: The Thought World of Early Christians) är nog ett dokument som kommer att få betydelse, hurudan betydelse kan man däremot fråga sig.

Men som ett sidospår – och nog indirekt som ett resultat av denna teologi – ser jag hur präster dribblar med bibelordet.

En präst påstod t.ex. att Paulus grundade en ”ny religion”. Han målade upp bilden av Jesus å ena sidan, och Paulus å den andra. Paulus skulle enligt honom ha förändrat Jesu budskap och grundat en egen religion.

När man tänker tanken till slut och säger att man håller sig till evangeliernas Jesus, och avgränsar sig mot Paulus, inställer sig problemen. Man påstår ju egentligen att man väljer en Jesus som stod för judendomen. Jesus var en judisk rabbi, som bara ville förnyelse inom judendomen, Paulus var grundaren av en ny religion, heter det (komprimerat sagt).

Men då kommer den drastiska fråga, som en teolog ställde mig, och som inte skall fattas personligt mot någon utan som vill ”spränga diskussionen”: är han omskuren också?

Om man nämligen hävdar, att Jesus inte var annat och att det var Paulus som grundade kristendomen (detta säger ju representanter för judendomen) så blir ju konsekvensen just den.

Jag menar, att det går att föra i bevis att Paulus såg Jesus som Messias och uppfyllelsen av Gamla testamentets profetior. Han valde inte en annan väg – han visade att Kristus är svaret, det utlovade svaret just på GT.

Men med Guds hjälp står jag ännu i dag som vittne inför både små och stora. Och jag säger ingenting annat än vad profeterna och Mose har sagt skulle ske: 23 att Messias skulle lida och att han som den förste som uppstått från de döda skulle förkunna ljuset både för vårt folk och för hedningarna.” Apg. 26:22-23

Detta är helt i linje med den rabbinska judendomen, som säger att ”alla profeterna, verkligen alla, profeterar inte om något annat än om Messias’ dagar” – ett ord, som vittnar om att Paulus kände denna rabbinska tradition (som ju i sin skriftliga form är flera hundra år yngre än Apg.).

Konsekvent gick apostlarna till synagogan, för att med skrifterna försöka bevisa att Jesus var Messias.

Nu behövs verkligen en kyrkans bibelteologi, en teologi som kan utgöra en grund för kyrkans förkunnelse. Med detta menar jag naturligtvis inte det som kan röra sig i en och annan kritiker: att man har svaret och genom forskning kommer till svaret, så att bibelteologin blir ett cirkelresonemang. Ute i ”stora världen” finns goda exempel på en teologi som uppfyller dessa krav.

Jag väntar också på en doktorsavhandling i höst, som kommer att ge en del intressanta svar, men vill inte föregripa denna forskares forskningsresultat.

Men jag uppmanar och vill uppmuntra alla teologer att fördjupa sig i studiet av Bibeln. Endast så kan vi göra det vi är satta att göra: att utrusta de kristna. ”De skulle utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp” Ef. 4:12.

Henrik

Professori ja kirkolliskokousedustaja Heikki Kotila, veljemme Kristuksessa, on kuollut tänä aamuna.

HeTa-projektet godkändes med rösterna 83 för, 20 mot (bl.a dem de flesta i vår grupp). HeTa innebär alltså en servicecentral, vars uppgift är att svara för bokföring och löneräkning.

Man har lovat att detta ska innebära besparingar, och dessutom att detta obligatoriska system nu innebär att alla måste ansluta sig, men att församlingar får stöd för detta under fyra år (sjunkande) och sedan efter prövning eventuellt tilläggsstöd.

Henrik

Igår var det en lång dag. Jag kom hem till hotellet kl 12 på natten. Vi hade firat ärkebiskop Jukka Paarma på Åbo slott. Anna-Mari Kaskinen hade skrivit regin, där Paarma, Repo (räv), Riekko, Poro, Pöllö, Peura osv hade sina givna roller. Det beskrev livet i ”arken” och var aktuell. Anna-Mari hade plöjt igenom protokoll och tal och ägnat många timmar till att försöka skapa en fin festkväll för ärkebiskop Paarma. Pekka Simojki, som ju ofta har samarbetat i olika projekt, hade skrivit en fin ”arkkilaulu”.

Partnerskapsfrågan gick som sagt till konstitutionsutskottet, som nu ska försöka komma med ett betänkande.

Nu diskuterar kyrkomötet He-Ta-projektet, ett svårt beslut ska det bli. Flera av oss i svenska gruppen kommer att rösta emot, med tanke på församlingarna i Borgå stift, och jag är en av dem som röstar nej. Projektet kan innehålla poänger, men som det nu ser ut blir de små församlingarna de som betalar i praktiken, och detta kan som jag ser det bli ett instrument som tvingar församlingar att gå samman. Detta med sammanslagning kan ju annars också bli aktuellt, men det bör ske på initiativ från respektive församlingar och vara i linje med den situation som råder i församlingarna.

Diskussionens vågor går höga nu. Jag återkommer kanske ännu till denna fråga, som alltså är öppen när detta skrivs.

Henrik