Henriks kommentarer

I söndagens (19.3) Hbl ingick en intervju med teol. dr Sakari Häkkinen, verksam inom Kuopio stift. Teol. dr Häkkinen presenterar det s.k. Jesusseminariets syn på Jesus. Låt oss ta en liten titt på något av det som sägs.

”Jesusseminariet” grundades år 1985 och avsikten var att samla bibelforskare från olika håll för att komma så nära den verklige, historiske Jesus som möjligt. Det var ursprungligen ca 200 bibelforskare som möttes, men skaran har nu decimerats till ett drygt 70-tal. När arkitekten och initiativtagaren prof. Robert W. Funk i en adress till forskarna år 1994 presenterade resultatet av flera års Jesusforskning sade han bl.a.:

– Jesus bad oss inte tro att hans död var ett offer, att han skulle dö för våra synder.
– Jesus bad oss inte tro att han var Messias, han betraktade sig inte som den andra personen i Gudomen, och hänvisade sällan till sig själv.
– Jesus bad inte människor att omvända sig, fasta eller hålla sabbaten. Han hotade inte med helvetet och lovade inte himlen.
– Jesus bad oss inte tro att han skulle uppväckas från de döda.
– Jesus bad oss inte tro att han var född av en jungfru.
– Jesus ansåg inte att Skriften var ofelbar eller ens inspirerad (av Gud).

Vad är detta? Har något revolutionerande hänt, har nya handskrifter hittats, eller andra synnerligen vägande argument som omkullkastar vad kyrkan hittills trott?

Svar: nej.
Detta är ingenting nytt. Det är samma gamla visa som redan var aktuell på 1800-talet.
Jesusseminariet består av protestanter, katoliker, ateister, professor från olika universitet och seminarier (bl.a de mest liberala Harvard, Claremont och Vanderbilt).
Jesusseminariet indelade jesusorden i röda ord (Jesus sade så eller ngt ditåt), ljusröda ord (Jesus sade troligen så eller något sådant), gråa ord (Jesus sade inte så, men orden motsvarar vad Jesus ansåg), svarta ord (representerar en senare tradition). I hela Markusevangeliet finns bara ett enda rött ord (ge kejsaren vad kejsaren tillhör, Mk 12:17).

I Tyskland började man med att försöka skilja mellan ”den historiske Jesus” och ”trons Kristus”. Den historiske Jesus var en enkel man med begränsade idéer, men han hade – som en av mina goda vänner påpekade – ”mycket begåvade lärjungar.” Kring den historiske Jesus uppstod på kort tid en mängd fantastiska myter om Jesu gudomlighet, hans makt och under.

De förutsättningar som Jesusseminariet arbetar med var bl.a att observera profetiska utsagor, under och Jesu anspråk. Ingen kan veta om framtiden, därför utesluts de profetiska utsagorna, undren, t.ex. brödbespisningen var en förbättrad version av verkligheten: en enkel picknick där var och en åt vad man hade med sig (!). Och vad Jesu anspråk beträffar hade Jesu entusiastiska lärjungar ”förbättrat” Jesu enkla undervisning.

Man har m.a.o på förhand beslutit vad som är möjligt och vad som inte är det. Inga som helst historiska dokument förekommer, texter där en ”avskalad” Jesus skulle ha talat i linje med vad Jesusseminariets forskare skisserar. Och är det inte märkligt hur väl deras position rimmar med tidsandan. Tänk att forskare kan komma till samma resultat (det är väl ett under?!)!

Om den amerikanske presidenten Thomas Jefferson berättas att han gjorde samma sak i slutet av 1700-talet. Han beundrade Jesus som en morallärare, men han förkastade allt övernaturligt och ansåg att det inte kunde ha varit som texten hävdar.
När Jefferson var färdig med sitt klipparbete hade han 82 kolumner kvar (av evangeliernas över 700) i sin King James. Hans bok heter The Life and Morals of Jesus och boken slutar med orden ”där lade de Jesus, och rullade en stor sten framför ingången till graven och gick sin väg”.

I boken The Five Gospels:The Search for the Authentic Words of Jesus
New Translation and Commentary (by Robert W. Funk, Roy W. Hoover, and the Jesus Seminar, New York 1993), dvs. de fyra kanoniska evangelierna + det gnostiska Tomasevangeliet) redogör forskarna för sin ”färgkarta”: endast ca 20% av evangeliernas jesusord är äkta. Vi vet också varför.

Idag sade en av professorna vid Helsingfors universitets teologiska fakultet åt mig att han inte för sitt liv kan ”förstå varför dessa herrar kallar sin metod ”historisk”: den har ju inte något med historisk forskning att göra.”

När Sakari Häkkinen skall hålla skolningsdagar i maj för prästerskapet i Kuopio stift, tillsammans med sin biskop WIlle Riekkinen, undrar man vad för matnyttigt för predikstolen man har att komma med.

Jesusseminariets forskare har kritiserats av en mängd olika forskare. Deras teser faller på sin egen orimlighet: skulle någon man eller kvinna frivilligt ha gått i döden för en man som inte ens lovade dem ett evigt liv…? Skulle myter och legender, som i andra sammanhang behöver en lång tid för att födas, ha kunnat tillkomma så snart efter Jesus? Skulle lärjungarna som enligt NT inte trodde på Jesu uppståndelse verkligen ha fått en tro på Jesu uppståndelse utan att Jesus hade uppstått??

Detta som Jesusseminariet sysslar med är inte vetenskap. Det är tro, för att inte säga otro. Det saknar verklighetsgrund och är bara ett resonemang i forskares sinnen. Dessutom strider resultatet mot alla texthistoriska resultat – man har aldrig hittat den avskalade evangelieversion som nu åberopas.

Henrik