Henriks kommentarer

Man hör numera ofta talas om vad som är trendigt, utan att den som använder ordet måhända vet hur centralt begrepp detta är. Det är nämligen det som är utmaningen: att inte bara se enskilda företeelser, problem och frågor, utan se trenden, vart vi är på väg.

Inom hälsovården, även inom akutvården som jag känner bättre till, är just trenden viktig. Inte bara hur patienten mår NU, utan hur han mår i förhållande till hur han mådde. Vartåt går utvecklingen?

När det gäller kyrkliga frågor är detta mycket viktigt.

En god vän och broder, som får avslöja sig om han så önskar, skrev en trendlista, som väckte tankarna igen.

1. Om kyrkan godkänner skilsmässa, då …

2. Om kyrkan godkänner sambofaddrar, då …

3. Om kyrkan godkänner kvinnliga präster, då …

4. Om kyrkan godkänner uttalandet om rättfärdiggörelsen, då …

5. Om kyrkan inför homovigslar, då …

Det är en god iakttagelse. Den blottar nämligen en kyrka på glid. Det som för ett par decennier sedan var otänkbart, är idag fullt gångbart, och dess motsats är nästan otänkbar!

Min vän och kollega vid STI, Timo Eskola, teol.dr och docent i NT vid Hfors universitet, skriver i senaste nummer av Hörnstenen (Kulmakivi) om Räisänens ”rosoinen raamattu” (brokig, skrovlig, knölig, skulle man säga skrynkliga bibel?) Han pekar på sammanhanget mellan de svåra frågorna inom kyrkan och Räisänens exegetik. Räisänen har medvetet avvisat Bibeln som en enhetlig bok, och kan inte skriva under trosbekännelsen, eller betrakta Bibeln som tröns källa, så prästutbildare han är i vår kyrka (och dessutom präst).

Om man iakttar trenderna i bibelfrågor de senaste 30 åren (när Räisänen verkat som professor) ser man tydligt vartåt det går. Det är nödvändigt att reagera nu!

Vi behöver unga teologer som gör ett gott och troget hantverk. Det handlar om mycket annat än ett nödvändigt resultat av fördomsfritt studium, vilket professor Tapio Puolimatka visar i sina böcker (Usko, tiede ja myytit 2005, och Voiko raamattukritiikkiin luottaa, 2007).

Nu behövs en diskussion som avslöjar ställningstaganden bakom forskningen.

Man kunde för ämbetsfrågan göra en motsvarande trendlista, hur frågan har behandlats inom kyrkan, vad som har sagts och gjorts, vart utvecklingen har gått efter beslutet år 1986. Detsamma gäller kyrklig välsignelse av partnerskap, som kommer att gå igenom (först som ett alternativ).

Man kan tydligt se i olika uttalanden att det inte finns något stål att sätta emot argumentationen, utan bara smör mot otrons svärd. Mitt tips är att det kommer att heta:

Bibeln talar inte om trofasta ”monogama” parrelationer mellan samtyckande samkönade vuxna. Bibelns texter om homosexualitet är aktcentrerade och behandlar inte erotik och hängiven vänskap.

Detta är ju t.ex. prof. M Nissinens linje. Och mera kommer!

Nu gäller det nog för den kristna församlingen att reagera. Att en Christina Odenberg, också annars omstridd person i Sverige, kallas hit är ett kapitel för sig (avser denna gång inte ämbetsfrågan). Men Caroline Krook som hade varit alternativet är i det avseendet ideologiskt på samma linje. Efter Svenska kyrkans beslut undrar man med vem (av biskoparna)man frimodigt kan ha t.ex. nattvardsgemenskap.

Nu vädjar jag till alla att söka trenderna, att be om ögonsalva (Upp. 3:18) så att vi ser vart det bär av. Det skall inte handla om negativism, att alltid försöka måla allt i svart. Men det mörka är mörkt, och mörkret skall avslöjas, säger Guds Ord (Ef. 5:11).

Och ändå skall alla frågor ha sin rätta dimension. Det finns också en annan trend: frälsningen är oss nu närmare än när vi kom till tro. Alla olika svårigheter och lidanden är ju ett etcken på Guds Ords tillförlitlighet! Detta är den verkliga och ljusa trenden!

Henrik