Henriks kommentarer

To My Liberal Democratic Friends:

Please accept with no obligation, implied or implicit, our best wishes for an environmentally conscious, socially responsible, low stress, non-addictive, gender neutral celebration of the winter solstice holiday, practiced within the most enjoyable traditions of the religious persuasion of your choice, or secular practices of your choice, or secular persuasion and/or traditions of others, or their choice not to observe religious or secular traditions at all.

We also wish you a financially successful, personally fulfilling and medically uncomplicated recognition of the generally accepted calendar year 2007, but not without due respect for the calendars of choice of other cultures.

To My Conservative Republican Friends:

Merry Christmas and a Happy New Year
and may God bless you and yours in 2007.

P.S. Denna anknyter till föregående insändare (bekanta toner). Det är inte den politiska tillämpningen i USA som är min poäng, om detta kan delade meningar råda, utan den substans som ingår.

Biskopen i Rochester, Michael Nazir-Ali, intervjuades i engelsk TV ikväll. Han intervjuades bl.a om de förfärliga morden på fem prostituerade kvinnor i Ipswich. Jag vet inte mycket om denne biskop, annat än att han torde ha varit ett av namnen som nämndes som tänkbar ärkebiskop av Canterbury (när Rowan Williams valdes).

I samtalet var också den anglikanska kyrkans enhet aktuell. Biskopen hävdade vikten av att hålla fast vid trosbekännelsen, vid Bibeln, sakramenten, ämbetet och underströk skillnaden mellan synden och syndaren.

Och det låter ju bra.

Men intressant var att se att ytterligare ett drag vid sidan av ämbetsfrågan och homosexualiteten, som dominerar diskussionerna i våra nordiska länder, också på samma sätt är aktuellt utomland, bl.a i England. Det gäller frågan om ett kristet julfirande kan betraktas som aggressivt, och därför borde tonas ner, inte minst i officiella sammanhang. Det är alltså frågan om ”den blomstertid nu kommer”-diskussion i julkläder. Nu handlar det i England, liksom i Sverige, om man får ha tydligt kristna julspel och – tablåer i skolorna, om skolorna kan delta i julkyrkor osv.

Biskopen betonade att detta att bekänna sin tro inte kan betraktas som utmanande mot någon annan, i den meningen att avsikten skulle vara att kränka eller såra andra med annan övertygelse.

Det är märkligt att just denna diskussion, om den kristna trons privatisering och därav följande marginalisering, också tycks vara ett av dagens viktigaste diskussionsämnen.

Det vemodiga – och ödesdigra – är att kristna visar hänsyn i detta avseende, i uppenbar konflikt med Jesu ord (bl.a missionsbefallningen och ord som att inte blygas för Människosonen).

I alla länder låter sig kristna människor, biskopar och präster inkluderade, sig luras av denna ton. Det var inte många dagar sedan diskussionernas vågar gick höga i Sverige.

Om inte ens kyrkan vågar vara missionerande, vem skall då vara det? Staten?

Henrik