Henriks kommentarer

Sun voimaas tahdon julistaa
ja kiittää armoasi,
niin että lastenlapset saa
myös nähdä kunniasi.
Ei ääriä,
ei määriä
sun viisaudellasi,
jos syvyyteen
viet hirmuiseen,
taas nostat voimallasi.

Sä suuriakin suruja
mun annat täällä maistaa,
vaan Sinun hetkes tultua
suot päivän uuden paistaa.
Mun pelastat
ja uudistat
rauenneen toivon mulle,
siis sieluni
ja mieleni
tuo kiitoksensa sulle.

Vk 337:6,7 (vanha virsikirja)

Isän haltuun!

Henrik Perret

Idag meddelas att Domkapitlet i Åbo ärkestift under ledning av biskop Kari Mäkinen har fattat beslut om att avstänga Jari Rankinen från prästämbetet för tre månader.

Ofattbart, och enligt min mening i strid med grundlagens stadganden (bl.a 11§ 2 mom) om samvetsfrihet, när det gäller utövandet av religion, s.k. negativ religionsfrihet, vilken aldrig utretts ordentligt av kyrkan.

Jag frågar mig dessutom om inte biskop Mäkinen, med vilken jag personligen inte har haft något otalt, borde ha jävat sig, eftersom han vid flere tillfällen tydligt i offentligheten uttalat sig mot pastor Rankinen, också i Vammala. Hur kan han agera domare i en sådan behandling i domkapitlet, frågar man sig. Men detta må andra bedöma.

Efter att ha bekantat mig med Jyrki Anttinens skrivelse till riksdagens justitieombudsman, anser jag att hela frågan om vad ”frihet att verka” som finns i klämmens text, och som regeringen i sin framställning till ny kyrkolag (då när det nya ämbetsbeslutet hade fattats) hänvisar till, bör utredas och andra åtgärder åtminstone vänta på detta utslag.

Jag var med om att förhandla fram Prästförbundets s.k. körregler, minns jag rätt var det vårvintern 1987. I dessa sägs uttryckligen att man skall försöka reglera arbetsturer (!!) så att ingens övertygelse blir kränkt. Jag menar att detta är ett dokument angående hur man tänkte då. I förhandlingarna minns jag bl.a att Marjatta Laitinen (nu domprost i Esbo) och biskop Rimpiläinen var med.

Nu bör nog också rättsliga åtgärder övervägas. Det kan inte fortsätta såhär.

Jari Rankinen har mitt fulla stöd. Han har också en stor del av församlingen bakom sig, hur många som är av annan mening vet inte jag.

Om Rankinen har gjort sig omöjlig i Vammala, vilket jag definitivt inte tror, kan åtgärder vidtas för att lösa en låst situation där. Men när domkapitlet har avstängt honom från prästämbetet har de gjort någonting mycket allvarligt, som rättsligt måste prövas.

Man föundrarr sig över logiken, och jämlikheten och rättvisan. Flera präster, som fräckt trotsat den kristna tron, fortsätter som om ingenting skulle ha hänt. En annan präst som tidigare blivit varnad, har fått en lindrigare dom (avstängd från prästtjänsten, inte från prästämbetet). Var är rättvisan i samma kyrka – må nu ingen tro att jag ber om strängare straff för denne andre prästbroder!

Vår kyrka har blottat sin utomordentligt djupa fattigdom. Jag uppfattar det dessutom som omänskligt, idag har Jari Rankinen fått höra om sin dom, ikväll skall han flyga tillbaka till Kabul och uppdraget i Afganistan.

Inte blir det höga stilpoäng heller.

Kära medkristna! Knäpp era händer och be för en kyrka som sjunker djupt. Be om ljus för oss alla – för mig om jag har förstått Sanningen fel – jag har inte onda avsikter, men tycker att sanningen och rätten har blivit kränkta.

Läs vad Jari Rankinen skriver:

http://rankinen.blogspot.com/

Henrik