Henriks kommentarer

Jag har grubblat mycket på herden och på hjorden. Så många gånger har fokus riktats på människorna, i en situation när tiotusentals människor lämnar kyrkan på grund av att de inte tror (se undersökningar om orsaken), tröstar sig många med att konstatera att det är ju ändå flera miljoner som är kvar. Jag har tidigare skrivit om detta, för det stör mig.

Varje medlem som lämnar kyrkan är en förlust för kyrkan. Jag bekänner mig öppet till dem som saknar varje medlem som går.

Däremot förnekar jag inte att det kan vara konsekvent. Inte heller – och allraminst – kan jag säga att det gör detsamma, om man tror eller inte tror, huvudsaken är att man är medlem. Inte så.

Men kyrkan är sjukhuset, ”det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka”, sade Jesus. Där finns ofärdiga och udda typer, av vilka jag är en.

Men när det gäller kyrkosynen och arbetet är det viktigt att notera vad Jesus säger.

Han säger inte till människorna: ni borde bli kristna! Så lyder inte missionsbefallningen.

Han säger till lärjungarna: gör dem (alla folk) till lärjungar!

Jesus börjar med kärnan, Han börjar inifrån.

Det är därför jag tror att människornas sekularisering till stor del är de kristnas problem. En av de största orsakerna, tror jag, är skillnaden mellan ord och handling. Man talar om kärlek. Man talar om omsorg, men hur är det i verkligheten? Man talar om vikten av att Guds vilja skall få gälla, men hur det med oss kristna?

Ingen väntar sig fullkomlighet av oss. Det man väntar är att vi vill leva som vi tror. Att vi inte alltid lyckas är en annan sak.

Men det finns också en annan sida. Kommer vår samtids människor att på den yttersta dagen säga: ”ingen har lejt oss”? Ingen kom med inbjudan till Festen, Gudsrikets fest.

När en församling, en kyrka, skall växa, skall det ske genom att satsa på kyrkans troende medlemmar så att de blir missionärer i sin omgivning, ett heligt prästerskap, som Petrus skriver.

Om kyrkan förföljer sina troende medlemmar, vilket nu sker (!), slutar det inte väl. Detta sagt utan att förutsätta åsiktslikhet i alla frågor (men nog vad trosbekännelsen beträffar).

Detta svaga folk, som kallas kristna, har Herren utvalt. Jesus talade med mänga människor, Han var ”syndares och publikaners vän”. Men Hans ”arbetsmetod” gick i hög grad ut på att ”utbilda lärjungar”, och ge dem uppdraget att gå ut till människorna.

Jag tror på allvar att det är så den kyrkliga förnyelsen skall gå vidare. Det skall inte ske genom att låta kyrkan genomsyras av allehanda idéer och tankar så att den moderna människan kan känna sig hemma där.

Det skall tvärtom ske genom att missionera, för att vinna skrev Paulus.

Jesus sade: frukta icke, du lilla hjord, ty det har behagat er Fader att ge er riket. (Luk 12:32).

Arbetskoncentration på hjorden, denna härliga hjord, så lätt att utdöma som hopplös.

Vågar vår kyrka det? Vågar vi alla det?

Det ger långt mera framgång än att försöka vara alla till lags. Det ger slutligt ingenting. Kyrkan mister dem som inte tror därför att de inte får något annat än de redan har. Och kyrkan mister de troende, om de inte sköts och utrustas, om de inte får förtroenden och medansvar.

Ett uppdrag.

Missionsuppdraget, som inte börjar först några tusen km från vårt lands gränser. Vårt land är i högsta grad ett missionsfält. Här finns uppdraget för Kristi lärjungar.

Om någon förstod mig så att kyrkan inte skall bry sig om människorna, så är det ett totalt missförstånd.

Kyrkan skall vara Jesu efterföljare, och försöka handla som Jesus gjorde. Vara de svagas vän. Ta sig an de utstötta, de som inte noteras. Men kyrkan måste förkunna trons väg, som betyder dop och undervisning, och omvändelse till Kristus. Och kyrkan och dess ledning skall våga satsa på hjorden, på Jesu lärjungar, och uppmuntra dem som tror på Jesus Kristus att ge sig helt för missionsuppdraget. Nära och längre bort, överallt där det finns människor.

Henrik