Henriks kommentarer

Den kända Kinamissionärern Marie Monsen skrev många böcker, och en av dem heter på svenska Bönens makt.
Jag måste läsa den en gång till för jag måste be mera.

Det är nog den vägen vi bör gå om det inte skalll bli allvarliga stormar också i vårt land. Jak. 5:16,17!

Henrik

Domkapitlet i Uleåborgs stift har idag avhållit kaplanen Vesa Pöyhtäri från utövande av prästtjänst i 6 månader. Orsaken är Vesa Pöyhtäris vägran att samarbeta med kvinnliga präster i gudstjänst.

Vesa Pöyhtäri har blivit anställda av Laestadianernas fridsföreningars förbund.

För mig är denna nyhet, som i sin helhet kan läsas på tidningen Kotimaas hemsida, mycket beklämmande.

Detta beslut är helt i strid med det som lovades av kyrkomötet i samband med beslutet år 1986.

När man nu i samband med diskussionerna om välsignelse av samkönade par säger att minimikravet är att de som inte för sitt samvetes skull kan välsigna samkönade par skall ha rätt att vägra, så skall detta uttalande läsas i ljuset av motsvarande yttrande om samvetsfrihet och rätt till kyrkans alla ämbeten.

När man kontrar med att säga att samvetsfrihet råder, man får ha sin övertygelse, men man måste agera som om man inte hade den, blir min motfråga: menar man nu att detta minimikrav om man går in för kyrklig välsignelse av samkönade par betyder att man har rätt att av samvetsskäl tycka att det strider mot Bibeln, men man har inte rätt att handla emot det som är ny sed..!??

Jag frågar mig fortsättningsvis på vilken grund domstolarna fattar dessa beslut, om denna tolkning, när lagrum egentligen saknas, är juridiskt hållbar. Den frågan har sitt berättigande oberoende av jag har för åsikt om frågan.

Jag önskar Vesa Pöyhtäri lycka och välsignelse och gläds över att LFF har kunnat anställa honom.

Ju fler motsvarande fall vi får, desto mera kommer vi att se en kyrka i kyrkan, tills vi kanske får se en väsentlig del av kyrkan lämna kyrkan.

Var går gränsen för samhörighet och gemenskap inom kyrkan? Se på katolska kyrkan: man tillåter inom sig ganska olika grupperingar.

Jag anser att till denna fråga kommer ytterligare en allvarlig aspekt. Nu tar de beslutsfattare som omfattat detta beslut på sig ansvaret för att en som Herren och kyrkan kallat till präst avstängs från prästämbetet.
Håller det?

För mig är det viktigaste att få höra och lära Guds Ord. Det finns oändligt många alternativ både inom och utanför vår kyrka.

Jag hoppas att kyrkfolket inte skall acceptera denna maktpolitik utan protestera och stöda sina präster!

Kanske skriver jag ut detta ännu en gång: den som har en syn som inte är en villolära, som är legitim i kyrkan, och som utlovades rätten att få verka, förföljs och avstängs, medan de som handlar i strid med Guds klara Ord drabbas inte av några som helst åtgärder.

Må var och en avgöra om det finns proportion i detta.

Henrik