Spotlights fakta håller inte
Spotlights redaktör Pekka Palmgren och producent Gunilla Celvin skriver (Hbl 2.9) att programmet Biskopar och business var baserat på fakta.
Jag anser att det kan bevisas att så inte är fallet. Halvsanningar, delsanningar, direkta lögner är närmare sanningen. Dessutom var programmet ett försök att blanda sig i biskopsvalet genom att utsätta mig för ”missaktning” (lagtextens term) och kanske ärekränkning (jag har inte så stor ära som kan bli kränkt numera). Detta har djupt sårat min hustru och mina anhöriga.
Jag kan genom intyg från Patent- och registerstyrelsen (PRH) bevisa att alla dokument var inskickade, även om de inte hade hunnit behandlas när programmet sändes. De har registrerats den 13 juli – före Spotlight över huvud taget kom in i bilden. Samma handlingar sändes på nytt, det är inte sant som Markus Haakana skriver på Yles websidor att jag nu har sänt in allt.
Jag fick dessutom ett intyg på att de handlingar som jag i min förtvivlan och ilska sände som skannad e-post före programmet är identiska med de handlingar som inkommit den 13 juli. Inga ”mycket bristfälliga” handlingar, som Spotlight hävdade, inte heller några tidigare förfrågningar. Vi reagerade med detsamma när den första begäran kom, följd av en andra för en annan tid. Det är lögn att vi skulle ha reagerat först när vi hotades av böter! Detta kunde Spotlight ha kontrollerat och åtminstone nu dementera och be om ursäkt för!
Jag konstaterar att endast ett (1) avtal ingicks när jag var anställd av Medi-Heli. Jag jävade mig och begärde att Medi-Helis revisorer skulle granska vår bokföring och revidera våra bokslut så att en utomstående har full insyn i hela trafiken. Detta sade jag i programmet, men Palmgren tog bort detta med revisorerna. Varför?
De andra avtalen, som ingicks efter att jag slutat i Medi-Heli, är alla godkända av Medi-Helis styrelse, de är granskade av revisorerna. Om inte de som satt med och hade full insyn i allt kunde finna något olagligt eller orättfärdigt kanske inte någon redaktör som tio år senare försöker fördjupa sig får samma insyn.
När Pekka Palmgren – och också Yles Aktuellt-redaktion – redogör för ”hur det gick till” blir det uppenbart att Pekka Palmgren inte vet hur det gick till. Han blandar ihop olika insamlingsformer och talar utan åtskillnad om avtalet som ingicks under den tid jag var anställd, och som sannerligen inte var lukrativt, med de avtal som ingicks senare.
Jag anser att den som vill veta sanningen kan läsa min bloggsida eller ta personlig kontakt. Resultatet av Spotlights ”information, baserad på fakta” har blivit att jag har stoppat Medi-Helis pengar i egen ficka och borde polisanmälas (bloggsidor, diskussionsinlägg). Det skulle vara mycket lätt att kontrollera dessa misstankar, med till exempel Medi-Heli. Inte ens som anställd skötte jag penningtrafiken. Efter Medi-Heli-tiden har jag naturligt nog inte haft något med Medi-Helis pengar att göra.
Alla avtal var godkända av Medi-Helis styrelse. Alla betalningar sköttes av Medi-Heli. Alla våra bokslut har varit godkända och reviderade i vederbörlig ordning. Jag anser att jag hade fullgoda skäl att förutsätta att alla handlingar sändes i vederbörlig ordning till alla parter. Så snart det blev känt att PRH inte fått allt reagerade jag.
Nu får jag fortsätta mitt liv med skadat anseende som kristen och präst. Kritisera får man, också mig givetvis, men man måste nog vara seriösare när det gäller det man kallar för fakta och sanning. Inte ens fast jag försökte uppmärksamgöra redaktören, producenten och dessutom kanalchefen Mary Gestrin har detta lett till någon förändring, för att inte tala om en direkt ursäkt för spridande av missaktning och av falsk information.
Henrik Perret,
Helsingfors
P.S. Detta genmäle ingår i dagens nr av Hufvudstadsbladet. På grund av begränsat utrymme (i Hbl) kunde jag inte svara mera detaljerat. Även om jag hoppas att diskussionen skall avslutas så är jag villig att ge fakta åt den som betvivlar dessa uppgifter. Jag anser att Spotlight – och den kyrkliga tidningen Kotimaa – som följde precis samma koncept, har blandat sig i biskopsvalet på ett otillbörligt sätt. Jag spekulerar inte i hur valet hade utfallit, detta är av mindre betydelse för mig och säkert för andra också. Jag har alltid haft ett gott förhållande till Yle, och försökt ge uttryck för det bl.a. genom att på kort varsel ställa upp i olika diskussions- och debattprogram. Jag har ofta blivit kritiskt men ändå sakligt bemött, vilket ju är legitimt, jag har inga anspråk på att stå ovanför eller utanför kritik.
Jag ställer höga krav på Yle, som bekostas med allmänna medel.