Henriks kommentarer

När jag ser på statistiken ser jag att just de dagar som varit svårast för mig har antalet besökare varit högst. I synnerhet när jag har framstått i dålig dager – som t.ex. Spotlights program – har jag haft höga siffror. Den 26.08 var det visst 836 enskilda personer som besökte bloggsidan, mot  normalt mellan 100 och 300 per dag, somrarna undantagna, dår är folk inte så mycket vid datorn.

En del har tyckt att jag varit frän och negativ, andra har tyckt att jag trots kritiska inlägg ändå har varit vänlig. Det senare är åtminstone det jag har försökt vara. Jag misstänker att samma inlägg kan upplevas olika, beroende på var man själv står.

Några har också irriterat sig över att jag skrivit t.ex. om Spotlight på min blogg.

Men är inte en blogg en personlig “dagbok” som speglar det som fyller själen? Det är en kommentar till det som hänt, ofta utan att man själv bett om det. Ibland är det min enda kanal där jag kan så ut motargument, för till journalistiken på såväl kyrkligt som profant håll hör att inte höra den andra parten utan bara slänga ut. De mest generösa låter sedan en kommentera härvan som uppstått…

Jag ber om ursäkt för alla överslag – sådana kan säkert ha förekommit, även om jag försökt låta bli och i känsliga fall kollat med min fru och med någon god vän om texten är acceptabel eller ej.

I alla fall tackar jag för förtroendet och säger att jag också i framtiden kommer att skriva om såväl teologi som kyrka och personligt, förhoppningsvis mest sådant som länder till uppbyggelse och framför allt – också när man måste föra fram kritik – ändå kan bli till välsignelse.