Henriks kommentarer

Efter kvällen i kyrkan kom många och tackade, de märkte säkert att jag har mina “sprickor” i själen efter allt. Det var så uppmuntrande att träffa kristna människor som berättade att de har bett och ber för oss. Ett hjärtevarmt tack! Det är en outtalbar NÅD att ha sådana vänner!

Särskilt gripande var det för mig att så många unga kristna kom och ville trösta en rostig och söndrig Herrens tjänare. Vilka härliga människor Ni är, vilken glädje att se er, och höra era ord. Herren har sänt sina änglar i min väg och i min familjs väg.

Och vilken glädje att lyssna till sången: Evangelicum igår, och ikväll Mats Sjölind och hans lovsångsteam, Christer Ahlskog på orgeln (och jag som gläder mig så oerhört över muscierandet, färgen, tempon, det är något som alla måste få uppleva!) Och så naturligtvis allsången…

Professor Bengt Holmbergs (en för mig en ny bekantskap)klara och tydliga bibeltimmar, hans vänliga framtoning, Stigas inträngande ord om missionen, Mackes fasta och djupa inledning och alla andra – den lokala församlingens alla tjänare och vänner.

Det har varit en helande gemenskap med kristna människor, samlade kring Jesus. Gamla och unga vänner, gamla och nya vänner!

Jag är mycket tacksam för att jag efter en viss tveksamhet och trötthet beslöt att ändå komma! Vad hade jag inte gått miste om! Jag tycker att arbetsgruppen Macke Lassila, Åsa Tylli, Leif Erikson och Johan Eklöf kan glädja sig över en fullträff! Och sedan alla de människor som tjänat på olika håll: i köket, i kyrkan, med barnen, med seminarer, med tekniken, med första hjälp och förhandsreklam osv. Själavärden och förbönen inte att förglömma!

Jag har glatt mig speciellt åt den familjegemenskap mellan kristna från olika rörelser och föreningar, det har känts så rätt och trösterikt i en tid som ofta framhäver det negativa och splittrande. Och så många äldre kristna, som suttit med, vad Ni behövs! (Eller borde jag skriva vad vi behövs?)

Jag är allvarligt oroad över kyrkans utveckling nu, över de icke rum- budskap som nu tutas ut till höger och till vänster. Jag tror att Gud skall svara på detta och ge oss vishet hur vi ska gå vidare. Men en del av svaret tror jag ligger i detta: delat ledarskap, präster och lekmän tillsammans ut i tjänst för evangeliet, en större enkelhet, och större mångfald – alla behövs nu som vill bygga Kristi kyrka.

Jag tror att om kyrkan nu stänger för präster med traditionell ämbetsteologi och traditionell syn på äktenskapen, på Bibeln och bekännelsen, så påskynda kyrkan sin egen nedmontering i vårt land!

Köp inte det! Stå upp, pröva det som sägs, be om rätta arbetare till Herrens skörd! Be för alla de “saulusar” som skall tjänstgöra som förvandlade Paulusar.

Den himmelska synen – den får vi inte vara ohörsam mot. Till den hör att verka för en kristocentrisk teologi, en teolog med Kristus i centrum, med Bibeln i centrum. Men den skall också – precis som på NT:s tid – avslöja falskheten och förnekelsen och inte ge hungrande stear i stället för bröd. Jag tror att en smälek för Kristi skull är priset, inte som självändamål, att söka kritiken, men att ta emot den när den kommer, för den kommer när man vill följa Jesus.

Jag försökte i biskopsvalet tala för att alla skall få plats i kyrkan, enligt beslutet och klämmen år 1986. Det står jag för ännu, Men om nu klämmen upphävs (av ena parten) kommer den rörelse som finns att växa, och den kommer att söka en plan B. Om inte unga män med prästkallelse kan bli prästvigda i vård kyrka med mindre än att de handlar mot sitt samvete, så kommer detta att leda till något, något som vi kanske ser början till nu.

Vi får inte vara upptagna av frågor i den meningen, att all kapacitet fylls av frågor som inte gäller frälsningen. Men vi behöver studra Guds Ord och söka Guds svar också på dessa frågor. Mitt recpt – kanske är det bara mitt? – är att ge livsrum och frihet åt alla som vill bygga Kristi rike, och lämna hela frägeställningen åt Gud själv. Så får Han själv visa vad Han välsignar.

Nu behöver vi mycket bön och stor vishet från Gud! Jag vill också mana till ENHET, och vi vet att det är Bibelns Kristus som skall förena oss.