Henriks kommentarer

När Paulus i Gal. 4:4 skriver ”När tiden var fullbordad sände Gud sin Son, född av kvinna..” – uttrycker han då inte en självklarhet?

Alla människor är ju ”födda av kvinnor”! Behövde Paulus upplysa sina läsare om det?

Paulus uttrycker här en av de stora sanningarna i den kristna tron. Orden innebär ju att Jesus var sann människa, att han var ”ställd under lagen”, så som texten fortsätter.

Men Paulus uttrycker också med detta ord att Jesus inte hade någon jordisk far.

I Bibeln – också i NT – kan man läsa om hur Messias var ”Davids son”, om hur ”Abraham födde Isak” (Matt. 1) osv. Men om Jesus heter det också i Matt 1 ”Jakob födde Josef, Marias man. Av henne födde Jesus, som kallas Kristus.” (Matt. 1:16).

Paulus anknyter till profetorden i Jes. 7:14, som också Matteus hänvisar till: ”Se, jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet Immanuel, det betyder Gud med oss.” (Matt. 1:23).

I Luk. 2:7 skriver läkaren och Pauli medarbetare Lukas: ”Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba…”  Maria födde inte deras son, inte heller stod det, som det kunde ha stått om Jesus hade varit Josefs och Marias son: Josef födde en son, Jesus.

Vi hör i alla dessa verser om det största av alla uppdrag, som har getts åt en människa. Jungfrun Maria blev mor till Jesus, utan att hon varit samman med en man. Hon bar Guds Son i sin kropp.

Därför är Pauli ord fulla av bibelreferenser. Lukas skriver att ”tiden  var inne” (ordagrant står det att ”hennes dagar att föda var fullbordade”), Paulus att ”tiden var fullbordad”.

Därför är orden i trosbekännelsen ”avlad av den Helige Ande, född av jungfrun Maria” avgörande. Med de orden står och faller hela kristendomen.

Född av kvinna – såsom varje människa, men född av kvinna, med tillägget ”jag vet ju inte av någon man”.

Det är julens evangelium.

Genom det börjar Jesu uppdrag, och därför gäller hans uppdrag – julevangeliet – alla människor.

Henrik

Den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland bekänner sig till den kristna tro som grundar sig på Guds heliga ord, det Gamla och Nya testamentets profetiska och apostoliska skrifter, och som är uttalad i den gamla kyrkans tre bekännelser samt i den oförändrade Augsburgska bekännelsen och i de övriga bekännelseskrifter för den lutherska kyrkan som intagits i Konkordieboken. Kyrkan fasthåller som sitt högsta rättesnöre den i dessa bekännelseskrifter uttryckta principen, att all lära i kyrkan skall prövas och bedömas enligt Guds heliga ord. (Kyrkoordningens 1 §)

Paulus var en människa som vi, präglad av sin samtid. Vi kan inte i allt följa Paulus, utan varje tid måste söka förstå och finna Guds vilja.

Om Bibeln är normen, det högsta rättesnöret, norma normans, hur kan då åsikter och läror som uttrycks t.ex. av Paulus prövas utgående från vårt tids tänkande och tyckande?

Enligt min mening går det inte ihop. Vi kan diskutera hur Paulus skall förstås och tolkas, men vi kan väl inte diskutera om Pauli etiska förmaningar skall efterföljas eller inte?? (Jo, vi kan naturligtvis diskutera om hans förmaningar är riktade till en bestämd grupp kristna, eller om den är villkorlig på något sätt, men om den är ett genuint uttryck för hur Paulus uppmanade alla kristna att leva..?)

Frågan blir ju hur normen (!) skall prövas av vår tids åsikter och bedömningar. Då är väl texten i KO 1 § ”upp och ner” så att säga.

Då borde vi väl skriva att

”kyrkan fasthåller som sitt högsta rättesnöre att allt i Gamla och Nya testamentets profetiska och apostoliska skrifter skall prövas utgående från varje tids uppfattning?”

Förstår någon min, som jag hoppas att läsaren uppfattar, seriöst menade fråga?

Henrik