Henriks kommentarer

De förfärliga terrordåden världen över upprör. Vem som än står bakom dem är de lika hemska och förorsakar lidande för vilka som än drabbas.

När också Norden genom de grymma händelserna i Stockholm blivit arena för dylika dåd, undrar man vad som är orsaken.

Jag anser att det är fel att tala om självmordsbombare. Avsikten är ju inte att ta sitt eget liv, utan att ta andras liv och samtidigt förlora sitt eget. Den som vill ta sitt eget liv gör det på en avskild plats, så att det inte drabbar andra. Därför borde man inte tala om självmordsbombare utan om mordbombare eller helt enkelt ”mördare”. Det handlar ju om mord av andra människor.

Samtidigt finns det en annan märklig sida i allt detta. Jag skulle tro att det i samtliga fall jag känner till handlar om muslimer. Och samtidigt säger alltid imamer eller andra muslimska auktoriteter att ”det har ingenting med islam att göra”.

Mycket starkt medveten om och angelägen om att betona att de flesta muslimer är fredliga och allt annat än terrorister, undrar jag samtidigt vad denna koppling beror på. Vad är det som föder dessa våldsdåd??

Blickarna bör också riktas mot västvärlden, mot förtryck av muslimer, mot orättvisor i Mellanöstern osv. Men argumentet håller inte riktigt i längden. Också t.ex. kristna människor är förföljda, men de svarar inte med självmordsbombningar eller motsvarande terrordåd. Också andra religioners anhängare kan t.ex. bränna sig i protest, men om inte alltid, så dock : ofta(st) handlar det om muslimska grupper. VARFÖR?

Nu skall jag gärna medge att mycket ont har skett i den kristna trons namn. Misslyckade militära operationer, som av många uppfattas som ”kristna” attacker på andra människor, har säkert gjort mycken skada. Vi har all orsak att vara självkritiska.

Det är ju också orättvist mot alla de snälla och humana muslimer som finns i våra länder att identifieras med oro och våld. Om detta var en engångsföreteelse kan den tolkas som en enskild individs förtvivlan och förvirring. Men om denna handling följs av flera liknande är risken för ett ökat invandrarhat uppenbar, trots att de allra flesta invandrare inte har någon som helst andel i sådant.

Vilka möjligheter har muslimska auktoriteter att påverka muslimer preventivt?

Jag tror dock att svaret skall sökas på ett helt annat håll. Nu har människor som inte känner Jesus Kristus kommit till våra breddgrader. Vi har alla tiders chans att inte bara se dem som missionärer för sin religion, som de sprider redan bara genom att flytta till olika länder och få många barn. Vi har anledning att låta dem vara föremål för kristen mission i ordens djupaste och mångsidigaste innebörd.

En ung kvinna skrev häromdan att hon skulle gå ut och dela matkorgar. ”För att jag är älskad”, var motivet.

Vi älskar, därför att Han först har älskat oss.

Henrik

Justitieministern har konstaterat att det inte behövs särskilt stora förändringar för att åstadkomma en könsneutral äktenskapslagstiftning.

Så är det förvisso. Och det har ju varit den taktiska målsättningen hela tiden. Man har kommit med nya initiativ, som ju alltid har inneburit ”speciallagstiftning” tills det uppstår en sådan djungel av lagar att någon konstaterar: ”skulle det inte vara enklast att helt enkelt göra äktenskapslagen könsneutral. Då behövs inga undantag, eller Lex X eller Y.”

Då är målet nått.

Nu finns det ett initiativ i riksdagen om en könsneutral äktenskapslagstiftning. Kyrkans ledning (både förre och nuvarande ärkebiskopen) har försäkrat att Finlands kyrka inte väljer Svenska kyrkans väg.

Tro det, den som vill.

Vi är nog nära.

Det handlar inte om små förändringar, det handlar om en genomgripande reform, som angriper den kristna skapelseteologins grunder. Människan identitet blir en konstruktion, man väljer själv och ”bygger” själv sin identitet. Könet frånkopplas från kroppen och det biologiskt givna.

Det är just det som Paulus antyder när han talar om ”para fysin”, dvs. ”mot naturen” eller ”onaturlig”.

Att avvisa en sådan lagstiftning och en sådan syn på äktenskapet (könsneutral) betyder å andra sidan inte att man skall behandla människor fel. Men kyrkan kan inte godkänna en lagstiftning eller en praxis som för bort från det innersta i den kristna människosynen. Hela livet är heterosexuellt, då kan inte det könsneutrala bli normativt.

Men denna trend går över hela världen. Det finns ingen anledning att tro att den inte kommer att förverkligas också hos oss.

Däremot finns det orsak för den evangelisk-lutherska kyrkan att i likhet med t.ex. den ortodoxa och katolska kyrkan hålla fast vid sin egen äktenskapsteologi och människosyn.

Henrik