Henriks kommentarer

Det har gått femtio år sedan Osmo Tiililä skrev ut sig ur kyrkan. För yngre läsare kan det vara skäl att säga att Osmo Tiililä var professor i dogmatik i Helsingfors universitet. När professorn i troslära lämnade kyrkan, väckte det mycket uppmärksamhet. Tiililä lämnade kyrkan på Luthers födelsedag, den 10 november (1962). Han har kommenterat detta bl.a i sin bok Mitt liv och min bok (1973) med orden: ”Jag lämnade inte kyrkan för att motsätta mig den, utan för att genom min protest hjälpa den”.

Tiililä sade före sin död (1972):

”Min tysta bön under många år har varit, att Gud, som är god och allsmäktig, ännu skulle ge kyrkan nya tider av väckelse, så att kyrkan skulle koncentrera sig på sitt egentliga uppdrag att förkunna evangelium till människornas eviga salighet. Endast vår Herres kors och uppståndelse samt upphöjelse och på samma gång den Helige Andes närvaro —-  är grunden för kyrkans arbete och människornas enda hopp.” (citerat enl. Uusi Tie 07.12.2012).

I nästa nr av Kristet perspektiv, som utkommer inom ett par veckor, har vi publicerat Osmo Tiililäs tal vid kyrkfolkets väckelsedagar i Mässhallen i Helsingfors (1962).

Osmo Tiililäs röst var profetisk. Han var en Guds tjänare som ville väcka vår kyrka till bättring. Han blev i många avseenden en ensam man. Han uppmanade också människor att inte följa hans exempel.

Vad skulle Osmo Tiililä säga idag?

Henrik