Jag blev ännu en gång tagen av hur god bibelteolog Martin Luther var. Hans iakttagelser är fina och mycket talande. Det är verkligen motiverat att fördjupa sig i Kyrkopostillan allt som oftast!

Luther fäster sig vid samma frågor – bland många andra – som Lenski sedan. Han påpekar att de vise männen for till Jerusalem, därför att de förutsatte att en kung skulle födas i huvudstaden, som sig bör. Men Luther påpekar att stjärnan försvann, och att de vise männen fick hålla sig till Ordet, tron på det osynliga. Sedan när de kommit iväg, visade sig stjärnan för dem igen. Hur många tankar hade inte gått genom deras huvud före det! Var hela den långa besvärliga resan förgäves?

Luther påpekar också att intresset för dessa frågor ofta är större bland människor, som kommer från en hednisk miljö, en många som lever med Bibeln i byrålådan.

De vise männens stora intresse för Jesusbarnet smittade inte av sig. Livet i Jerusalem fortsatte som förut. Med ett bedrövligt undantag: Herodes. Han forskade, inte för att finna sanningen, utan för att undanröja alla tänkbara rivaler. Mycket lidande följde.

Summa summarum: hela julen har i år för mig understrukit att krubban och korset hör samman. Från första stund är evangeliet omgivet av kamp, av den ondes hat mot Jesus och Guds rike. Denna kombination av den stora glädjen och lidandet hör med till den kristnes liv också efter högtiden.

Men julen fortsätter ännu hos oss till tjugonde dag Knut, och dess verkan och följder i evighet.

Kristus är världens ljus, Han och ingen annan.

Henrik 

av | Kategorier: Kyrkan, Päivi Räsänen | Kommentarer inaktiverade för Trettondagstankar med Luther

”From the childhood of Jesus Matthew selects two highly significant incidents: Gentiles adore him as the King of the Jews, and the king of the jews attempts to murder him.”

 Så skriver Lenski i sin kommentar över Matteus och dagens text (2:1-12). Han understryker också att Matt. i sin framställning inte bara fäster sig vid de historiska händelserna. Han motiverar dem också och visar vad som ligger bakom. Därför skriver Matt. också ”i Betlehem, i Judeen”, för att både precisera platsen men också knyta beskedet till de bibliska profetiorna. 

Maria och Josef kom ju från Nasaret i Galileen, och Judeens betydelse framhävs, för ”Skriften skulle i allt uppfyllas” kan man säga.

Jag har ibland sörjt över att om nu liberal exegetik måste finnas, varför kunde då Herodes ha fått konsultera några sådana – de hade ju svarat att GT inte säger något om var Messias skall födas (att Mikas profetia handlade om någon helt annan, sedan länge död och begraven). Då hade mångas liv blivit sparade!

Men Matteus’ julevangelium i kap 1 och 2 är gripande läsning – allt sätts på plats för att judarna, som blir väckta – eller borde ha blivit väckta! – av hedniska visa mäns uppenbara intresse för löftena. Matteus inleder berättelsen med ordet ”se”, vilket enligt Lenski tyder på överväldigad överraskning och starkt understryker det historiska.
Också ”de vise männen”, som många exegeter vill se som magiker (utg från ordet ”magoi” i grekiskan). De var snarast astronomer, sannolikt från Babylon, och deras agerande styrker inte intrycket av sagoberättare, eller ”trollkarlar”, äventyrare el.dyl. De svarar koncist på Herodes’ svar utan att förstå hans onda avsikter.

Men de utgår att han är judarnas nyfödde konung. Den insikten måste ha föregåtts av många diskussioner, iakttagelser, samtal osv.

Hedningar såg detta – men judarna såg inte detta.

Idag börjar allt flera judar studera Nya testamentet. Många har också funnit att Jesus inte kom med något annat än vad Mose och profeterna hade förkunnat att skulle komma.
Han är ”den som skulle komma”. För att det skulle fullbordas, som var sagt.. 

Henrik