Kyrkan brinner
Vi har denna morgon drabbats av tunga och sorgliga nyheter: Borgå domkyrka, för många av oss djupt rotad i vårt liv och vår tjänst som präster, har drabbats av en förödande brand.
I detta skede förundrar man sig över att kyrkan stod i lågor när de första enheterna kom, var fanns brandalarmet som skulle ha varnat tidigare, tycker man utan tillgång till fakta.
På något oförklarligt sätt är detta för mig en beröring av något mycket mera än en kyrkobrand, som ju alltid berör en mycket, mycket djupt. Det är något som får oss att fråga om något nytt måste ske med vårt stift och hela vår kyrka.
Det är en brinnande kyrka i helt annan mening som HERREN väntar att se.
Måtte Gud i sin nåd och godhet låta också denna plats skonas från ytterligare skador – risken är nog ännu överhängande. Med tacksamhet noteras våra skickliga räddningsmyndigheters fina insats som räddade oss från en total katastrof.
Är detta en beröring av himmelens Gud? Utan billiga åsnebryggor och paralleller, utan fatalism och andra spekulationer, med fakta inför ögonen, med alla mänskliga sinnen och aspekter med i bilden.
Vi böjer oss inför Gud och ber om nåd och förnyelse över vår kyrka och vårt stift. Må Guds välsignelse också särskilt vila över Domkyrkoförsamlingen, som står inför många konkreta svårigheter, liksom över alla borgåbor, för vilka branden utgör ett slag i själen.
Vi är med. Detta har drabbat oss alla. Kyrie eleison!
Henrik