Henriks kommentarer

I Jesu namn!

Henrik

Snart är år 2007 förbi. Det har varit ett svårt år och ett rikt år. Till det tunga måste man räkna en iskall vind av förakt och marginalisering, som nog också kyrkans ledning har riktat mot många av kyrkans präster med traditionell kristendomssyn. Det är enligt min mening uppenbart att biskoparnas uttalanden bidragit till att piska upp en stämning av hat och oförsonlighet mot dem som i ämbetsfrågan – och bitvis även i homofrågan – har en ”gammal” syn. Den vidsynthet och försonlighet som man talade om inför och kort efter beslutet, har gått upp i rök.

Med detta vill jag inte säga att vi är felfria. Mycket har säkert sagts i fel anda, vi kan ha förstått Guds Ord fel, vi har varit uppfyllda av fel frågor osv. Må Gud och våra medmänniskor förlåta oss detta. Med dessa ord vill jag inte heller frånta biskoparna det goda som de också åstadkommit, det vet HERREN, det är inte jag som är någon avgörande bedömare. ”Gud har rikedomar att ge åt alla som åkallar honom.”

Många tolkar situationen så att vi inte vill vara lojala med kyrkan. Så är det inte. Det handlar snarare om att det ibland – och tyvärr allt oftare – inte går att följa kyrkans alla beslut och uttalanden. Jag väntar på nya direktiv. En iakttagelse av situationen i kyrkan visar helt uppenbart att problemen har accelererat i och med de s.k. direktiv, som biskopsmötet godkände. Det var mycket bättre under den ”gamla tiden”, med lokala lösningar (församlingsvis), med vilja att försöka komma till rätta med varandra i denna svåra tid.

Rättegången i Hyvinge blir en skamfläck för kyrkan. Man må ha vilken åsikt som helst, men så kan inte inomkyrkliga frågor lösas. Om denna trend fortsätter kommer nog de aktivas led inom kyrkan att glesna!

Men året 2007 har också varit ett rikt år. Många människor ber om förbön, en påfallande hunger efter Guds Ord, välbesökta möten, seminarier och samlingar – allt detta vittnar om att mycket är på gång.

Nu må vi alla, var för sig och tillsammans, be Gud hålla sin hand över oss och vår kyrka!

Bengt Pleijel, välkänd förkunnare och präst, mycket anlitad talare på olika håll i Norden, skriver i en julhälsning några ord som jag med en viss bävan (för att jag inte kunnat fråga honom om lov) sätter in på min blogg. Det är goda tankar, ord som jag gärna delar med andra. Och jag har uppgett källan!

Bengt Pleijel skriver:

Nu ska vi snart byta almanacka. Det nya året kan ge oss många bekymmer. Men Jesus ger oss rådet, att om morgondagen hittar på något dumt och lägger på oss en massa bekymmer, så får vi säga till morgondagen: De dumheterna får du kånka på själv.
Den dag som är idag har ju tillräckligt med plågor och när du idag kommer med dessa plågor till din himmelske Fader kan du få erfarenheter av hans tröst och hjälp. De erfarenheterna kan va bra att ha då du börjar ett nytt år (läs: De Himmelrika, Matteus 6:33-34).
Hur kan du tillämpa detta när TV varje dag ger dig rapport om det som är aktuellt om alla olyckor och elände och skakningar som går över världen. Hur reagerar du?

4. Vad har du för motvikt i ditt inre mot alla mörka tankar? Var hittar du friska, rena, goda, kärleksfulla tankar? Jag syftar naturligtvis på www.bibelskolan.com . Där lär finns något som heter Sångpostillan ….

Ja, det kan vara uppfriskande att ta till sig dessa ord, och gärna besöka hemsidan ”bibelskolan”.

Giv o Jesus fröjd och lycka
ett Nytt år går åter in.

Henrik

I dagens radionyheter kommenteras listorna för de kommande kyrkliga valen.

Jag förvånar mig litet över den fel släckt-attityd som nu kommer fram. Det har stått var och en fritt att ställa upp kandidater. Den lista till kyrkomötet som jag finns på är traditionell, vi hade rum för andra kandidater, men flera av de vidtalade drog sig ur. Modet svek?

Det finns en stor inkonsekvens i kritiken. Å ena sidan motsvarar representationen i kyrkomötet inte alls (!) stiftets syn. Å andra sidan är alla valda dit i val med samma villkor för alla.

Om man vill tysta några röster, och sedan säga att stiftets vilja finns representerad i kyrkomötet och i stiftsfullmäktige, ja hur får man det då att gå ihop.

Jag tror att ”blandlistorna” vill ge uttryck för något viktigt.
Det är inte vi älskar vår hembygd som är princip nummer ett. Förvisso stämmer det, men inte som urvalsprincip. Det handlar då snarare om ett försök att värna om den lokala gemenskapen, om friden i olika delar av stiftet. Alla är medvetna om olikheter i syn. Det finns kanske också pragmatiska synpunkter på listorna, men alla är väl i princip där på samma villkor?

Man kan naturligtvis fråga sig om den ”lokala friden” och en vilja till samhörighet räcker i längden. För under den kommande mandatperioden kommer många för kyrkan ödesdigra frågar att stöpas och behandlas. Kanske är det bra att då sitta vid samma bord. Den dagen kan nog komma när det inte längre går.

Onekligen blir det kommande valet ett linjeval. Enligt mitt sätt att se är det helt nödvändigt att kyrkan nu markerar sin kristna grund. Kyrkan kommer att mista medlemmar och understöd – i vilken form detta sker – om inte en klar kristen profilering sker i stora etiska frågor, t.ex. i fråga om välsignelse av homosexuella par. Det handlar inte om att vilja utrota någon, det handlar om vad en kristen kyrka kan göra eller inte kan göra.

Sedan handlar det också om att försöka kämpa för en enklare förvaltning. Dessa stora sammanslagningar kommer knappast att leda till önskat resultat tror jag. Risken är att många små församlingars identitet körs över. Församlingsgemenskap borde vara mindre enheter, med enkel förvaltning, samverkan, transparens och delat ledarskap. Mycket måste bygga på frivillig arbetskraft, det kommer inte att gå i längden.

Sådana tendenser som gör prästen till tjänsteman och ceremonimästare i stället för primärt herde och själavårdare tycker jag man ska försöka ersätta med andliga värden.

Jag tror att det inom stiftet finns mycket stora och tom oöverkomligt stora meningsskiljaktigheter. Jag tror dock också att vissa frågor nu lätt profileras så att också onödig polarisering uppkommer.

Nu skulle det vara dags att ännu försöka samlas kring det som är vår allra heligaste tro. Denna samling skall vara inklusiv, men den förutsätter också att varje människa omvänder sig till Kristus.

Låt oss i stället för att bråka om listor be för de kommande valen, föra ett öppet samtal. Detta har Maj-Britt Palmgren gjort i dagens nyhetskommentarer, åtminstone det sistnämnda. Och det är bra. En annan sak är att beskyllningarna för en annan människosyn (!) nog kan upplevas litet kränkande.

Men jag uppskattar communication directe. Det är bättre än tal bakom någons rygg.

Må Gud välsigna vårt stift och skapa den enhet som håller på att tappas bort! Och låt oss hålla fast vid livets Ord.

Henrik