Henriks kommentarer

“Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av och en fröjd för ögat. Trädet var lockande eftersom man fick förstånd av det, och hon tog av frukten och åt. Hon gav också till sin man som var med henne, och han åt.” 1 Mos. 3:6

Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt lärjungarna och sade: "Tag och ät. Detta är min kropp." Matt. 26:26

Det är en fin iakttagelse.

“HERREN Gud gav mannen denna befallning: "Du kan fritt äta av alla träd i lustgården, men av trädet med kunskap om gott och ont skall du inte äta, ty den dag du äter av det skall du döden dö."
1 Mos. 2:17

Nu anspelar Jesus på detta i det nya förbundets måltid. Det är livets måltid. Den som äter den nya måltiden har evigt liv: “den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv” (Joh. 6:54). Det är den måltid som syndare skall gå till, den måltid som bryter syndens välde och ger delaktighet av Kristus, och evigt liv.

Eftersom alla bloggar finns tillgängliga för alla, kan ju påståendet kontrolleras och verifieras eller omkullkastas.

Ibland (som jag tycker) har jag haft anledning att kritisera biskoparna. Jag har på denna blogg publicerat biskop Gustav Björkstrands öppna brev i Kyrkpressen och även publicerat mitt svar. Jag har även öppet kritiserat hanteringen av “fallet H. Sandell”, som jag tycker har fått orimliga proportioner och varit närmast förföljelse. Jag har påtalat biskoparnas redogörelse, som jag ser som en av orsakerna till många problem för prästerna.

Men i övrigt kan jag inte såhär spontant påminna mig om kritik av vårt stifts biskop.

Jag blev också ganska nyligen beskylld för samma saker av en biskop i ett finskt stift. När jag försökte få honom att konkretisera, för at få veta vad som upplevts sårande och kränkande, fick jag inget svar.. Jag ber om dokumentation.

Ibland får jag det intrycket att det är en myt att min blogg bara går ut på att kritisera kyrkans ledning. Med detta menar jag ju inte – om nu någon trodde det – att jag skulle hävda att jag är fel fri. Säkert inte. Det trodde väl ingen heller.

Men att jag skrivit om både glädjeämnen och sådant som är svårt eller sjukt eller orättfärdigt, det förnekar jag inte.

Men bedöm själv!

Jag tror att jag måste kolla själv också, kanske är jag närblind. Jag är en människa som skriver av mig, och det finns nog många saker som oroar mig. Men jag är också glad över mycket, också i vår kyrka. Jag har haft goda möjligheter att i mitt arbete koncentrera mig på det positiva vid besök i många församlingar i hela vårt land!

Men en sak kan vara att vi inte är vana att samtala om svåra frågor. Vi kan inte ifrågasätta något utan att det upplevs som personkritik. Det är synd. För jag tror att det är nödvändigt att tala öppet.

Jag hoppas att läsarna vågar – och vill – diskutera öppet. Detta är dock ingenting jag kan förutsätta. Men jag förutsätter att om man gör det – undantag kan finnas – så gör man det som regel under eget namn.

Jag hoppas verkligen (!) att min blogg inte skadar någon, med detta ber jag inte om ursäkt för mina åsikter (de kan ändras om så visar sig vara nödvändigt i ljuset av Guds Ord), men nog om jag har sårat någon eller kränkt någon.

Kanske min bön ska vara att Gud ska göra mig till en mera inklusiv och positiv människa!

Svar: "Blogg" (på engelska "blog") är en förkortning av "webblogg", en sorts kombination av personlig dagbok och krönika skriven av en privatperson och utlagd på nätet

En blogg präglas av sin innehavare. Den kan innehålla såväl redogörelser för det privata dagliga livet som reflektioner och kommentarer till aktuella händelser och företeelser liksom länkar till andra webbplatser som blogginnehavaren vill hänvisa till. Läsarna av bloggen brukar också kunna sända in egna synpunkter och bidra till den diskussion som förs.

Kanske kunde man filosofera litet om vad en blogg inte är?

En blogg är inte ex cathedra-uttalanden om vad som är den sista sanningen i en viss fråga.
Den är heller inte ett uttryck för vilka frågor som är de viktigaste i livet.
Egentligen är bloggen aldrig skriven till någon speciell mottagare, utan s.a.s. bara till dem som vill läsa den.

En blogg är alltså ett avslöjande, man visar vilka tankar och reflexioner som rör sig i ens sinne, man visar vilka frågor och händelser som gjort intryck på en, vilka känslor, synpunkter mm. som de har väckt.

Naturligtvis är varje skribent ansvarig för vad som skrivs på en blogg som andra kan läsa. Men det finns något personligt och subjektivt i själva systemet så att säga. Man kan ifrågasätta, komplettera, korrigera, opponera.

Men en blogg är också ett format för att säga det man vill säga, det står var och en fritt att låta bli att läsa, att kommentera eller instämma, helt, delvis – eller att tiga. Gärna får man skriva under eget namn.

Jag tycker också att i måste kunna tala öppet om kyrkan, om tankar och åsikter. Om man är av annan åsikt behöver det inte betyda att man vill någon människa illa. Man kan ifrågasätta sakfrågor, utan att ifrågasätta en annan människa, biskop eller “vanlig människa”.