Henriks kommentarer

Toisaalta voidaan sanoa ettei tahdonilmaisu oikeastaan sisällä mitään varsinaista uutta. Kaikki faktat ovat muutenkin voimassa. Samalla totean että kohdassa 2 viitataan niihin jäseniin, jotka eivät pidä v 1986 päätöstä oikeana (kts. ilmaisun sanamuoto). Kohta 5 puhuu siitä ettei järjestöillä voi olla vaatimuksia kun toimitaan yhdessä seurakuntien kanssa. Sen sijaan kohta 5 ei pakota ketään yhteistyöhön.

Kuitenkin paperia voidaan pitää hyvän tahdon ilmaisuna. Julkilausumassa puhutaan siitä että seurakunnat voivat antaa tilat järjestöjen käyttöön jne.

Olemme avoimesti puhuneet siitä että järjestöissä on paljon niitä jotka edelleen ovat perinteisen virkakäsityksen kannalla.

Samalla ajattelen kuitenkin että meidän on tehtävä kaikkemme kireän ja lukkiutuneen tilanteen purkamiseksi. Jos tällä voidaan vaikuttaa siihen että ilmapiiri paranee, että asenteet muuttuvat, niin se on ehdottomasti hintansa väärtti.

Olen ymmärtänyt ettei paperi tarkoita neuvottelujen lopettamista. Kanavat ovat auki ja keskusteluja voidaan jatkossakin käydä.

Itse toivon että herätysliikeväki pysyisi kirkossa, ja saisi vakaumuksensa mukaan julistaa ja toimia, loukkaamatta niitä jotka ajattelevat toisin. Oma kantani on myös etten lähde vastustamaan niitä jotka toimivat toisella tavalla – kunhan Kristuksen evankeliumi julistetaan!

Jotkut ovat vetäytyneet ja toimivat omissa yhteisöissä, kirkon jäseninä. Toiset toimivat yhteistyössä aina kun on mahdollista, mutta väistyvät silloin kun oma vakaumus niin “vaatii”, toiset ajattelevat että kirkko on päätöksensä tehnyt ja “jättävät” vastuun kirkon päätöksentekijöille.

En jaa kaikkien kaikkia käsityksiä, enkä ymmärrä kaikkien kantoja, mutta tahdon siunata kaikkia niitä tahoja jotka haluavat julistaa Jumalan sanaa.

Kun kaikki piispat ovat hyväksyneet tahdonilmaisun, ajattelen että yritetään myös tällä tavalla etsiä mahdollisuuksia myös järjestöjen toiminnalle. Myös järjestöjen jäsenet ovat oikeita kirkon ja seurakuntien jäseniä, jotka ovat maksaneet kirkollisveronsa. Usein nämä samat ihmiset ovat seurakuntien luottamusihmisiä ja ainakin vastuunkantajia.

“Olkaa siis vahvoja ja järkähtämättömiä, rakkaat veljeni, ja tehkää aina innokkaasti Herran työtä. Tietäkää, ettei Herra anna teidän työnne mennä hukkaan.” 1 Kor. 15:58

http://www.kotimaa.fi/index.php?option=com_content&task=view&id=8027&Itemid=38

Men människor av god vilja kan också anknyta till annat. Jehovas vittnen talar om människor av god vilja, det handlar inte om de 144 000, som redan är i paradiset, utan om de flesta människor, sådana som Du och jag är. Det finns en liten grupp onda människor, och om dessa lär man ofta förintelse – närmast i betydelsen att “de upphör att existera”, deras existens annulleras. Men detta är ju inte vad Bibeln lär.

Vad Bibeln lär kan man läsa om t.ex. i Matt. 25. Det är för övrigt inte i Gamla testamentet, utan i NT, i Jesu mun, vi finner Bibelns allvarligaste ord!

Men “människor av god vilja” kunde man försöka kalla dem som idag kommit med ett uttalande om “fredlig samexistens” inom kyrkan. Det handlar om en viljeyttring och denna “den goda viljans” uttalande har godkänts av biskoparna och företrädare för våra inomkyrkliga väckelserörelser.

Egentligen innehåller pappret inte något nytt, det handlar om att ämbetsbeslutet från år 1986 gäller och att organisationerna inte kan ställa krav på församlingarna. Men det finns vändningar i texten som talar om att församlingarna kan upplåta utrymmen för organisationerna, något som naturligtvis tidigare varit möjligt, men inte brukligt överallt.

Det återstår att se vad detta leder till. Pappret kan missförstås, men också förstås positivt. Jag har godkänt det efter diverse konfunderingar (just för den i viss mening otydliga formuleringens skull; men samtidigt tänker jag att om något kan göras för att förbättra stämningarna och attityderna inom kyrkan så är det värt priset.

Det handlar alltså inte om samarbetstvång – ingen är på grund av detta papper tvungen att “spela med”. Vid beslutet idag om detta viljeyttrande sades detta med önskvärd tydlighet.

Jag tror att den enda vägen framåt – om man vill bevara en kyrklig samling – är en vilja att försöka ge utrymme åt varann. Detta löser inte frågan om olika övertygelser, men det kan bli en hjälp när det gäller samtalet och attityderna. Nu uttalas också möjligheten att församlingarna kan låta de olika rörelserna hålla samlingar och möten i församlingens utrymmen.

Det finns många problem med pappret – om man läser det formellt. Alla medlemmar i väckelserörelserna är ju också kyrkans medlemmar, medlemmar i en församling. De betalar kyrkoskatt precis lika mycket som sådana som inte är med i någon väckelserörelse. Man borde därför inte behöva något papper för kyrkans eget folk att få samlas i kyrkor och församlingshem.

Men livet är inte alltid så konsekvent.

OM – som jag hoppas – detta papper kan bidra till viljan att försöka lösa frågor och respektera varann, är det värt priset.

Låt oss hoppas på det! Låt oss försöka leva med den goda viljan – överallt där det inte ger samvetsnöd.