Henriks kommentarer

”Helan går, sjung…”.

Och helan gick igår. Vi hade nämligen klassträff.

Jätteroligt att träffa klasskamrater, allt tycktes vara tillbaka i square one. Några var med som jag inte träffat på ca 45 år…! (De måste vara ganska gamla 🙂 ) Och där satt vi och skrek åt varandra (decibelmätaren visade rött) för att bli hörda. Det var nog det bästa, att träffa gamla vänner!

Men förutom att helan går så gäller det att livet går. Jag tror att vi borde ha tänkt mera på det också.

Men fint med vänskap som har bestått genom åren! Jag förvånade mig över att alla var så vänliga mot mig, kanske har jag blivit litet reserverad efter alla debatter och grejer i offentligheten. Men på klasskamraterna tycks det inte ha bitit, de hade inte köpt det.

Vi konstaterade att många unga idag inte kommer att få uppleva det vi fick uppleva. Vi hade klasser, med mer eller mindre sammansvetsat gäng, men nu är gymnasiet klasslöst, det är olika grupper – vilket kan ha sina poänger – men det blir inte detsamma som en klass som man alltid är tillsammans med.

Fastän allt är ”lika”, är allt inte lika.

”Frälsningen är oss nu närmare än när vi kom till tro”, skriver Paulus.

Man kan uttrycka det på många sätt. Livet går, evigheten kommer. Evigheten är ju lika nära alltid, men den möter oss på alla sidor. Framtiden kommer närmare.

Det är ett viktigt perspektiv. Livsviktigt!

Jag är tacksam för den vänskap som har bestått. Och jag ber om Guds välsignelse över alla. För vi är alla lika beroende av Guds stor nåd.

Henrik

”Lider en kroppsdel, så lider också alla de andra.” 1 Kor. 12:26

Det är så sant som det är sagt. Har försökt övertyga kroppen i övrigt att ”det är ju bara en tand…”, men ingen är riktigt övertygad. Alla de andra lider också.

Snälla farbror tanddoktorn har åtgärdat mig. Så månne inte.

Bilden i NT är träffande. Så borde lidande kristnas verklighet vara inför oss varje dag. För det handlar om ett lidande, fysiskt, psykiskt och andligt, som är större än svår tandvärk.

Herre, välsigna och bevara och styrk alla kristna.

Henrik

Smått road, men egentligen ganska beklämd, följer jag med diskussionerna inför kronprinsessan Viktorias bröllop i Sverige.

Det senaste problemet är att kyrkan försöker styra kronprinsessans och kungens önskan om att kronprinsessan Victoria skall ledsagas in i kyrkan av sin far, kung Carl XVI Gustaf.

Detta strider enligt ärkebiskopen, biskop Lennart Koskinen och av Aftonbladet intervjuade präster mot kyrkans syn på jämlikheten.

Jag vet inte hur andra reagerar. Jag mår illa. Och skäms.

Varför kan inte en brud få bestämma hur hon själv vill ha det?

Till detta faktum kommer ju att kronprinsessan måste ha kungens tillstånd för att få gifta sig, det går på något sätt an tycks det, men hon får inte uppfylla sin egen och sin fars önskan.

Allt möjligt ska nu göras till problem. Och det blir ju uppenbart att Svenska kyrkan är slav under sin samtids teser och ideologier.

Jag opponerar mig inte mot jämlikheten, däremot tycker jag att ett väldigt föreskrivande hur jämlikheten måste se ut är tragikomiskt.

För att inte säga att detta inte har något med jämlikheten att göra. Kronprinsessan kommer som blivande tronarvinge att få sista ordet. Det torde hjälpa föga att då hänvisa till ”men Du blev ledsagad av din far”, alltså…

Henrik

”Raamattua arvioidaan nykyään laajalti niin sanotun modernin maailmankuvan mittapuin. Perusdogmina on, ettei Jumala voi ensinkään toimia historiassa – siis että kaikki, mikä koskee Jumalaa, kuuluu subjektiivisuuden alueelle. Raamattu ei silloin enää puhukaan Jumalasta, vaan silloin puhumme enää me, ja määräämme, mitä Jumala voi tehdä ja mitä me tahdomme tehdä tai mitä miedän pitää tehdä. Ja silloin Antikristus vakuuttaa meille korkean tieteellisen oppineisuuden elein, että sellainen eksegeesi, jossa Raamattua luetaan elävään Jumalaan uskoen ja häntä itseään kuunnellen, on fundamentalismia – että vain hänen niin sanotusti puhtaan tieteellinen eksegeesinsä, jossa Jumala ei itse sano mitään eikä hänellä ole mitään sanottavaakaan, on ajan huipulla.”

Benedictus XVI eli Rooman piispa Joseph Ratzinger

Pitääkö olla eri mieltä? En taatusti ole.

Henrik

Kyrkoherden i Lundo, Risto Leppänen, har väckt mycket diskussion med sin doktorsavhandling om prästernas bibelsyn.

Till detaljerna får jag återkomma en annan gång.

Nu tänker jag på den diskussion som fördes i kyrkomötet, särskilt på diskussionen om partnerskap. När jag satt och hörde på den, tänkte jag att detta är resultatet av den bibelteologi, som prof. Heikki Räisänen m.fl. under flera decennier lärt ut.

Han och många andra ser säkert detta som en framgång, jag ser det som något som kyrkan måste åtgärda. Jag vill på intet sätt förringa Heikki Räisänens teologi; mycket av det måste bemötas sakligt och grundligt, annat – t.ex. han kritiska frågor inför oreflekterade ställningstaganden – kan man ta emot. Men Räisänens nyaste bok om nytestamentlig teologi (The Rise of Christian Beliefs: The Thought World of Early Christians) är nog ett dokument som kommer att få betydelse, hurudan betydelse kan man däremot fråga sig.

Men som ett sidospår – och nog indirekt som ett resultat av denna teologi – ser jag hur präster dribblar med bibelordet.

En präst påstod t.ex. att Paulus grundade en ”ny religion”. Han målade upp bilden av Jesus å ena sidan, och Paulus å den andra. Paulus skulle enligt honom ha förändrat Jesu budskap och grundat en egen religion.

När man tänker tanken till slut och säger att man håller sig till evangeliernas Jesus, och avgränsar sig mot Paulus, inställer sig problemen. Man påstår ju egentligen att man väljer en Jesus som stod för judendomen. Jesus var en judisk rabbi, som bara ville förnyelse inom judendomen, Paulus var grundaren av en ny religion, heter det (komprimerat sagt).

Men då kommer den drastiska fråga, som en teolog ställde mig, och som inte skall fattas personligt mot någon utan som vill ”spränga diskussionen”: är han omskuren också?

Om man nämligen hävdar, att Jesus inte var annat och att det var Paulus som grundade kristendomen (detta säger ju representanter för judendomen) så blir ju konsekvensen just den.

Jag menar, att det går att föra i bevis att Paulus såg Jesus som Messias och uppfyllelsen av Gamla testamentets profetior. Han valde inte en annan väg – han visade att Kristus är svaret, det utlovade svaret just på GT.

Men med Guds hjälp står jag ännu i dag som vittne inför både små och stora. Och jag säger ingenting annat än vad profeterna och Mose har sagt skulle ske: 23 att Messias skulle lida och att han som den förste som uppstått från de döda skulle förkunna ljuset både för vårt folk och för hedningarna.” Apg. 26:22-23

Detta är helt i linje med den rabbinska judendomen, som säger att ”alla profeterna, verkligen alla, profeterar inte om något annat än om Messias’ dagar” – ett ord, som vittnar om att Paulus kände denna rabbinska tradition (som ju i sin skriftliga form är flera hundra år yngre än Apg.).

Konsekvent gick apostlarna till synagogan, för att med skrifterna försöka bevisa att Jesus var Messias.

Nu behövs verkligen en kyrkans bibelteologi, en teologi som kan utgöra en grund för kyrkans förkunnelse. Med detta menar jag naturligtvis inte det som kan röra sig i en och annan kritiker: att man har svaret och genom forskning kommer till svaret, så att bibelteologin blir ett cirkelresonemang. Ute i ”stora världen” finns goda exempel på en teologi som uppfyller dessa krav.

Jag väntar också på en doktorsavhandling i höst, som kommer att ge en del intressanta svar, men vill inte föregripa denna forskares forskningsresultat.

Men jag uppmanar och vill uppmuntra alla teologer att fördjupa sig i studiet av Bibeln. Endast så kan vi göra det vi är satta att göra: att utrusta de kristna. ”De skulle utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp” Ef. 4:12.

Henrik

Professori ja kirkolliskokousedustaja Heikki Kotila, veljemme Kristuksessa, on kuollut tänä aamuna.

HeTa-projektet godkändes med rösterna 83 för, 20 mot (bl.a dem de flesta i vår grupp). HeTa innebär alltså en servicecentral, vars uppgift är att svara för bokföring och löneräkning.

Man har lovat att detta ska innebära besparingar, och dessutom att detta obligatoriska system nu innebär att alla måste ansluta sig, men att församlingar får stöd för detta under fyra år (sjunkande) och sedan efter prövning eventuellt tilläggsstöd.

Henrik

Igår var det en lång dag. Jag kom hem till hotellet kl 12 på natten. Vi hade firat ärkebiskop Jukka Paarma på Åbo slott. Anna-Mari Kaskinen hade skrivit regin, där Paarma, Repo (räv), Riekko, Poro, Pöllö, Peura osv hade sina givna roller. Det beskrev livet i ”arken” och var aktuell. Anna-Mari hade plöjt igenom protokoll och tal och ägnat många timmar till att försöka skapa en fin festkväll för ärkebiskop Paarma. Pekka Simojki, som ju ofta har samarbetat i olika projekt, hade skrivit en fin ”arkkilaulu”.

Partnerskapsfrågan gick som sagt till konstitutionsutskottet, som nu ska försöka komma med ett betänkande.

Nu diskuterar kyrkomötet He-Ta-projektet, ett svårt beslut ska det bli. Flera av oss i svenska gruppen kommer att rösta emot, med tanke på församlingarna i Borgå stift, och jag är en av dem som röstar nej. Projektet kan innehålla poänger, men som det nu ser ut blir de små församlingarna de som betalar i praktiken, och detta kan som jag ser det bli ett instrument som tvingar församlingar att gå samman. Detta med sammanslagning kan ju annars också bli aktuellt, men det bör ske på initiativ från respektive församlingar och vara i linje med den situation som råder i församlingarna.

Diskussionens vågor går höga nu. Jag återkommer kanske ännu till denna fråga, som alltså är öppen när detta skrivs.

Henrik

Idag har en stor del av tiden gått till att diskutera partnerskapslagens följder för kyrkan. Inläggen finns redan eller kommer snart att finnas på kyrkans hemsida, sedan när de granskats av vederbörande.

Det fanns många inlägg idag som gladde, och många som jag sörjde över. Till den senare gruppen hörde t.ex. biskop Wille Riekkinens långa tal (nästan 30 min), som nog var universitetsteologi i ordets mindre smickrande bemärkelse. Att en yrkesexeget som Riekkinen tar upp ”den idisslande haren” är för mig en gåta – ett tankefel, som ju har sin enkla förklaring i att det ord som finns i grundtexten helt enkelt betyder ”omtugga”, ”ta upp”. Den snäva betydelsen av ”idissla” är ju en mycket senare tids avgränsning. Bibelns ”idissla” eller ”omtugga” är en praktisk iakttagelse som är tydlig och förstås av den som ser en hare äta. Helt i linje med det föga vetenskapliga uttrycket ”solen går ner i Uleåborg kl 20.40”, som man ännu på fullt allvar kan höra varje dag i vår upplysta tid!

Att sedan anklaga Bibeln för samtidens tro att jorden är platt är inte heller ”fair play”. För det första undrar jag var det står att Bibeln lär att jorden är platt; talet om ”jordens fyra hörn” eller motsvarande är ju uttryck som är är poetiska, eller som är bildspråk. Biskop Riekkinen talade om hur den moderna vetenskapens företrädare först mötte motstånd och t.o.m. bannlystes av kyrkan, men det är en ensidig framställning. För det första måste man konstatera att alla människor, både kristna och ateister, trodde att jorden var platt. För det andra var det ju i högsta grad just kristna människor som upptäckte det nya, och i en misstänksam samtid och kyrka förde fram sådant som man inte först ville ta emot.

För att göra biskop Wille rättvisa ber jag läsarna läsa hans inlägg på kyrkans hemsida, det torde komma dit snart. Jag tycker nog att det luktade demagogi. Han ville påvisa att Bibeln inte är tillförlitlig i allt för att kunna hävda sina teser om att bejakande av homosexuell livsstil är möjligt. Men bedöm själv!

Ett annat inlägg som man kan läsa är Kai Peltonens. Han påstod bl.a att Paulus grundade en ny religion. Jag tror att det går att starkt argumentera för att apostlarna såg Jesus som Gamla testamentets uppfyllelse. Det var inte något som var i strid med GT, det handlade om att Guds löften i GT nu har besvarats!

Dessa inlägg visar vad som präster undervisas idag i våra teologiska fakulteter. Läs inläggen och se vad som olika ombud tänker och tycker. Det handlar nog om mycket starkt divergerande åsikter. Splittringen i synsätt är nog mycket stor.

En kristen bibelteologi behövs verkligen!

Men ännu flera var de inlägg som gjorde mig glad. Minnamaaria Tammisalos och Aino Vestis inlägg var fina. En klar klassisk kristen syn. Det stod också Pekka Lahdenperä för. Leif Nummela, Timo Rämä och många andra gladde mig. Det handlar om en svår fråga, därför att den handlar både om vad som sägs och hur det sägs. Det är viktigt att inte slå ner människor, men också viktigt, livsviktigt, att inte anvisa en väg, som Herren ber oss vända oss bort från.

Att personer med en bestämd sexuell läggning inte utgör något undantag torde ha blivit klart uttalat. De är lika älskade som alla andra. De har samma behov av nåden som vi alla har. Ingen av oss kan peka på något som ger företräde, vi finns i samma texter i Bibeln, och Gud kallar oss alla att göra bättring och omvända oss till Herren.

På kyrkans hemsida (www.evl.fi) kan man läsa mera om de ärenden som behandlats. I morgon skall ärkebiskop Paarma avtackas med en festmiddag på Åbo slott.

När jag med ett öga följer med händelserna i världen, särskilt Grekland, tänker jag på att Gud söker oss nu. Vi har många kriser: aska, vatten, olja, pengar… Och vi har strejker mm.

Nu måste jag försöka lura mig till sömns, det har redan blivit torsdag..

HERREN välsigne oss och bevare oss alla.

Henrik

Idag har en stor del av dagen gått till utskottsarbete. Jag har arbetat (i Konstitutionsutskottet) med ett samarbetsavtal mellan evl lut kyrkan och Finlands svenska metodistkyrka. Dessutom har vi behandlat ett utlåtande om förnyelse av val av ärkebiskop och ärkebiskopens arbetsuppgifter (utlåtande skall ges till Lagutskottet).

I plenum diskuterades ombudsinitiativ, bl.a ett tilläggshäfte till psalmboken (finska) – vi följer med vad vi borde göra på svenska – , frågan om texter ur apokryferna ska införas i evangelieboken, om lagstiftningen ang kvalificerad majoritet, när den behövs, hur stor den skall vara (3/4 eller t.ex. 2/3). Allt detta går till utskottsbehandling ännu.

Förhållandet till samkönade par var på agendan, men tiden tog slut på gr av de andra ärendenas behandling. I morgon kan det igen bli aktuellt. Så mycket är klart att det slutliga avgörandet torde gå till hösten. Om ärendet går till utskottet (Konstitutionsutskottet i så fall) hinner vi inte författa ett utlåtande mera i vår, och före det kan plenum kanske rösta om det bara skall antecknas till kännedom (alternativt kanske detta måste innebära att det förkastas, annars går det till utskottet).

För säkerhets skull skriver jag ännu att arbetsordningen påminner om riksdagens: först förs en allmän diskussion, där man kan anföra principiella och konkreta synpunkter som ”vägkost” för det utskottet som behandlar det. Utskottet kommer med ett betänkande till plenum. Ett ärende behandlas alltid i form av ett betänkande, där ärendet har behandlats i utskottet. De olika utskottet kommer med förslag hur ärendet skall föras vidare, om det skall ge anledning till åtgärder, beslut o.dyl., om det skall sändas till t.ex. kyrkostyrelsen för åtgärder eller om det skall förkastas. Normalt brukar man inte förkasta ett initiativ direkt, utan åtminstone ge det ”chansen” i ett utskott.

Så det blir långa dagar. Så småningom kommer ärenden från utskotten till plenum, och då blir det omröstningar. Vissa ärenden som kommer nu i vår är sådana som aktualiserades redan i höstas, nu först är de klara.

Jag tror mitt i allt detta att kyrkan först och snarast måste försöka montera ned sin tunga organisation och skala bort allt som inte är absolut nödvändigt.

Träffade några präster från Lettland, som berättade att kyrkan är så fattig att de har varit tvungna att stänga en del funktioner och organ nu, ärkebiskopen och en liten stab arbetar, prästerna får inte stöd av kyrkan, bara av de lokala församlingarna. Många präster får en månadslön på ca 300 euro.

Vi har det ju mycket bättre, men ett sviktande medlemsantal, en minskande generation i arbetsför ålder, flera arbetslösa och en stor grupp pensionärer är en ekvation som inte går ihop. Därför måste kyrkan nu reagera.

Jag återkommer, läs också andra ombuds bloggar!

Henrik