Henriks kommentarer

Sain eilen paljon postia. Olin hiukan sekavissa tunnelmissa, koska en pitänyt tulosta mahdollisena (on periaatteessa vieläkin vahvistamatta). Monet ystävät soittivat, tunnustan riippuvuuteni kaikista ja kaikkien esirukouksista! Kiitos!

Kaksi ääntä ystävien joukosta yllätti.

Hyvä ystäväni (naispappi) kirjoitti:

Tsekkasin juuri piispanvaalin tulokset – TVstäkin ehdin katsoa ja olen lukenut
lehtiä. Siunausta nyt loppukiriin, ystäväni, siunausta sydämen pohjasta. Lehdessä (Uusi Tie tai joku muu, Esse?) sanoit Jeesuksesta ainoana tienä selkeästi.
Lämpimin ajatuksin…

Käymme silloin tällöin syvällisiä keskusteluja, jotka ovat olleet minulle hyvin merkittäviä.

Toinen ystävä soitti ja onnitteli. Hän kuuluu ns vähemmistöön. Kiitin ja sanoin että arvostan todella paljon sitä että hän halusi soittaa (=totta!). Kun kysyin että onko hänellä jokin neuvo minulle, miten tästä nyt eteenpäin, hän vastasi: en anna muuta neuvoa kuin että jatkat samalla tiellä!

Jäin miettimään: voiko se olla totta?!

Mutta: tosi on!

Se on sellaista joka minussa synnyttää toivoa, se on ystävyyttä jota arvostan, se on sitä mitä ei ole tästä maailmasta, onko se peräti uuden alku? En vähättele opillisia kysymyksiä, niinkuin eivät hekään vähättele! Heillä on vakaumuksensa niin kuin minullakin. Mutta silti – jään lähes sanattomaksi.

On asioita joita vielä tänäkin päivänä voi ihmetellä.

Henrik

Nu har resultatet kommit, det är preliminärt. Gustav Björkstrand 121, undertecknad 117 röster och Bo-Göran Åstrand 116 röster!!! Jag anser att man med fog kan tala om tre jämnstarka kandidater, 3 inom 5 röster!!!

Men det kan i princip svänga ännu.

Jag vill så här långt tacka alla som stött mig och min familj under stundom besvärliga tider genom förbön och personlig kontakt och uppmuntran! NI har -många av Er – gett det viktigaste Ni har i en mening sagt – Ert namn och goda rykte! Knappast finner man i livet någon som har samma åsikt, det handlar ju om helhetsbedömningar.

Men jag hoppas att detta kan vara ett vittnesbörd för Guds sak (utan att detta skall tolkas mot Gustav!)

Jag hoppas vi kan koncentrera oss på det förenande, på biskopens andliga uppgift, på visioner för stiftet, på delat ledarskap, på ungt ledarskap, på stor förenkling av mycket tungt och byråkratiskt.

Så hoppas jag kyrkan skall vara en bedjande kyrka, en samtalande kyrka och en handlande kyrka. Vi måste bli upptagna av kyrkans egentliga uppgift: att i ord och gärning vittna om Jesus, den enda vägen till Gud, det enda namnet som kan rädda oss. Vi måste också försöka verka för att alla så mycket som möjligt trivs i vårt stift, och det tror jag faktiskt bara sker om vi ger livsrum åt olika åsiktsriktningar. Men det skall inte för någon åsiktsriktning betyda att bara hålla fast vid sina åsikter, utan att leva i tro på Kristus, att studera hans Ord, och be om att få stå i Hans tjänst!

Det är inte våra åsikters ålder, utan deras förankring i Guds heliga Ord som är det avgörande.

Gud välsigne oss alla! Så här långt vet vi detta, och skulle ordningsföljden bli en annan, vilket alltså i princip kan ske ännu (avser denna omgång), så gäller det skrivna ändå!

Henrik