“We know that our much loved and treasured parochial system is not equipped to meet all the challenges of young, mobile populations whose patterns of life and work are not those of their parents’ and grandparents’ generations.”
– Rowan Williams;
Archbishop of Canterbury
Detta är en fråga som också diskuteras här, Parokialprincipen (enligt vilken en medlem av kyrkan måste tillhöra den församling på vars område han eller hon är bosatt) har visat sig problematisk för språkliga minoriteter.
Det sociala ”kitt” som förenar människor är inte alltid områdesbaserat. Denna diskussion borde också föras i vårt land, seriöst och fördomsfritt. Parokailprincipen är säkert en huvudprincip för församlingarna, men frågan är om det kan finnas områden och situationer där andra lösningar skulle vara mera meningsfulla och ändamålsenliga (vi har ju redan Deutsche Gemeinde och Olaus Petri-församlingen).
Henrik
av
Henrik Perret |
Kategorier:
Kyrkan, Päivi Räsänen |
Kommentarer inaktiverade för Ärkebiskop Rowan Williams om parokialprincipen
The archbishop of Canterbury has told homosexuals that they need to change their behaviour if they are to be welcomed into the church, The Sunday Telegraph can reveal.
Rowan Williams has distanced himself from his one-time liberal support of gay relationships and stressed that the tradition and teaching of the Church has in no way been altered by the Anglican Communion’s consecration of its first openly homosexual bishop.
The declaration by the archbishop – rebutting the idea that homosexuals should be included in the church unconditionally – marks a significant development in the church’s crisis over homosexuals. According to liberal and homosexual campaigners, it confirmed their fears that the archbishop has become increasingly conservative – and sparked accusations that he has performed an ”astonishing” U-turn over the homosexual issue.
Läs hela artikeln: http://www.telegraph.co.uk/news/main.jhtml?xml=/news/2006/08/27/ngay27.xml
Henrik
av
Henrik Perret |
Kategorier:
Kyrkan, Päivi Räsänen |
Kommentarer inaktiverade för Gays must change, says archbishop
Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en mörk plats, tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan. Framför allt skall ni veta att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen utläggning. Ty ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud. 2 Petr. 1:19-21
Dessa ord av Petrus uttrycker min bibelsyn.
1. Inledning i vers 19 anknyter till det som sägs i verserna före texten och anknyter till Bibelns tillförlitlighet. Petrus vet vad han talar om. Inga fabler, inte uppdiktat, inte fria fantasier. Ordet är fast, eller tillförlitligt, som det också kan översättas.
2. Ordet är ett ljus som lyser på en mörk plats. Ordet är inte till sin karaktär en samling allvarliga tankar, en lagsamling, ett fördömande av allt som är fel. Förvisso finns det allavr i Bibeln, sannerligen fördöms det som strider mot Guds heliga vilja. Men Bibelns grundton är ”ett ljus som lyser på en mörk plats”. I världen, i mitt liv, i allas mörker.
3. Bibelns stora hemlighet är Morgonstjärnan. Det är det som Ordet verkar, det är det som Ordet bär i sig. Bibeln är kristocentrisk, dess stora Ärende är Kristus, Han som är Morgonstjärnan (Upp. 22:16). Det säger också hur och varför Bibeln skall läsas.
4. Bibeln är inte en spegel av vad man har tänkt om Gud i olika tider. Naturligtvis möter vi också detta. Men primärt och principiellt är Bibel en Guds uppenbarelse, den Helige Andes verk. Därför heter det: så säger HERREN. Det heter inte: så sade man om Herren. De hade fått det från Gud, säger Petrus, inte från sin hjärna, sin erfarenhet, sitt hjärta. Petrus har ett märklgit ord om profeterna i 1 Petr. 1:10-12 där han antyder att profeterna studerade sina egna texter (!!) för att finna vad ”Kristi Ande i dem” hänvisade till…
Någon sade till mig att min bibelsyn gör Bibeln till en fetisch. Nonsens. Man kan inte tro på Kristus och tvivla på Hans Ord.
I bekännelsen till Bibeln som Guds Ord är Jesu egen inställning till GT utslagsgivande. I vår tid möter man ofta en nedvärdering av GT. Så sade inte Jesus. Han sade att allt måste fullbordas som är skrivet om mig GT (Luk 24) och att inte den minsta bokstav, inte en prick av lagen skall förgås.
Apostlarna underströk: inte utöver vad skrivet är. Paulus sade att han inte säger något annat (obs!) än vad profeterna och Mose har sagt att skall ske, nämligen att Messias skall lida och uppstå (Apg. 26:22,23), att han tror allt vad som är skrivet i Lagen och profeterna (Apg. 24:14-16).
Både GT och NT knyts till Jesus.
Sådan är min bibelsyn, därför att det är så jag har förstått och sett att Bibeln ser på sig själv.
Henrik
av
Henrik Perret |
Kategorier:
Kyrkan, Päivi Räsänen |
Kommentarer inaktiverade för Bibelsyn
”En av de största utmaningarna för biskopen är att försöka verka för större enhet i vårt splittrade stift.”
Så sade flera elektorer i intervjuer i samband med utfrågningarna av oss biskopskandidater.
Det är lätt att instämma.
Ändå vet alla att vi talar om ett svårt problem.
Ofta har splittringen fokuserats på olika synsätt när det gäller ämbetsfrågan. Men denna är bara en del av splittringen i Borgå stift och i vår kyrka, kanske dock en av de frågor som är på ytan nu när det blir val och när det blir biskopsmöte.
Men det är nog ett mycket större problemkomplex som det handlar om. Diskussionerna har nog också pekat på flera av dem. Det är inte så att vi ser olika i ämbetsfrågan, men i övrigt är vi ense. Olikheterna kommer fram i synen på kristendomens förhållande till andra religioner, till vad som är kyrkans uppgift, vad som avgör i etiska frågor där samhällets syn och den kristna etiken bryts mot varann osv.
Splittringen är inte bara känslor, inte bara en ovillighet att komma samman, att jämka litet på sin egen syn för helhetens skull. Tyvärr sitter den betydligt djupare, den bottnar i olika synsätt.
Men vad kan man då göra?
Jag tror att det bara är Gud själv som kan skapa enhet. Det går inte att genom åtgärder skapa enhet. Att anta program, att skriva gemensamma målsättningar, att arbeta med problemen, leder oftast – tyvärr – inte någon vart.
Det är bara om Gud får tag i oss, och får påverka oss, som en enhet skapas. När man förnimmer Guds röst i det som man möter hos andra skapas en enhet på djupet. Guds folk känner Guds röst, sade ju Jesus (Joh.10).
Enheten föds när vi rör oss i centrum. Det är där vi måste finna enheten. När Kristus blir en verklighet för oss alla, förenas vi med varann. När huvudfrågan löses, börjar de andra frågeställningarna komma på plats. Tror vi att detta bara är en fras?
Jag har tänkt på Sackeus, som han hette förr, hur han började med storstädningen när huvudfrågan fått sin lösning. I klartext: när han mötte Jesus Kristus, sin Frälsare. Jesus började inte med att diskutera om han kunde ge hälften av sin egendom åt de fattiga, eller hur han skulle reglera det han fått på olaglig väg. Men när Sackeus hade kommit till tro, började storstädningen i hans liv (Luk. 19:8).
Månne vi inte har börjat i fel ända? Beror på splittringen på olika syn på en del frågor eller bottnar den i bristande närhet till Kristus och hans Ord?
Jag tror att biskopen bäst befrämjar enhet genom att förkunna Guds Ord, genom att vara en herde, genom att i samtal och bön peka på Kristus, kyrkans Herre.
Det kan låta kontroversiellt men jag ser det som ett hoppets tecken att många anser att ett av de stora bekymren och en av de stora utmaningarna nu är att verka för en större enhet i stiftet och kyrkan. För det är ”beviset” på att man ser splittringen. Det är också glädjande att möta denna vilja till större enhet, en vilja som man inte möter överallt.
Men att tro att enhet skapas genom strängare beslut, såsom biskop Heikkas arbetsgrupp nu föreslår, genom att biskoparna vidtar strängare åtgärder mot traditionellt tänkande kristna, det är nog dömt att misslyckas. Inte heller tror jag att det sker genom beslut och dekret, även om det kan vara bra att sätta sig vid samma bord!
Något måste ske med oss, som med Sackeus.
Vi behöver möta Kristus.
På riktigt. På djupet. Då föds och växer enheten.
Henrik
av
Henrik Perret |
Kategorier:
Kyrkan, Päivi Räsänen |
Kommentarer inaktiverade för Enhet och splittring