Henriks kommentarer

En märklig profetia (Sak. 12:10) med anknytning till Långfredagen:

KB 1917: ”Men över Davids hus och över Jerusalems invånare skall jag utgjuta en nådens och bönens ande, så att de se upp till mig och se, vem de hava stungit. Och de skola hålla dödsklagan efter honom, såsom man håller dödsklagan efter ende sonen, och skola bittert sörja honom, såsom man sörjer sin förstfödde.

Bibel 2000: ”Men i Davids ätt och i Jerusalems invånare skall jag ingjuta en anda av godhet och vilja till bön, och de skall se upp till mig. Den som de har genomborrat skall de sörja som man sörjer sin ende son, de skall gråta bittert över honom som man gråter över sin förstfödde.”

Svenska folkbibeln ”Men över Davids hus och över Jerusalems invånare skall jag utgjuta nådens och bönens Ande, så att de ser upp till mig som de har genomborrat. De skall sörja honom så som man sörjer ende sonen, och de skall gråta bittert över honom, så som man gråter över sin förstfödde.”

KR 1992: ”Mutta Daavidin sukuun ja Jerusalemin asukkaisiin minä vuodatan armon ja rukouksen nöyrän hengen. Ja he kohottavat katseensa minuun, kohottavat katseensa häneen, jonka ovat lävistäneet. He surevat häntä, niin kuin surraan ainoaa poikaa, ja valittavat häntä katkerasti, niin kuin esikoista valitetaan.”

New King James: ”And I will pour on the house of David and on the inhabitants of Jerusalem the Spirit of grace and supplication; then they will look on Me whom they pierced. Yes, they will mourn for Him as one mourns for his only son, and grieve for Him as one grieves for a firstborn.”

Några kommentarer

KB 1917 års översättning är otydlig. Den skapar förvirring när det gäller vem som de har genomborrat. De (Davids hus och Jerusalems invånare) skall se upp till mig, och se vem de har stungit. Detta kan tolkas som en annan person än ”mig”.

Bibel 2000 framstår nog som en otrosbibel. Man gör allt för att utplåna hela den dramatiska innebörden genom att börja en ny sats, något som grundtexten inte stöder. Detsamma gäller KR 1992, den nya finska bibelöversättningen.

KR 1992 KR 1992 sätter in ett förtydligande: he kohottavat katseensa minuun, kohottavat katseensa häneen, jonka ovat lävistäneet. Detta leder tankarna fel. Det finns ingen motsvarighet i grundtexten.

Svenska folkbibeln och New King James har en riktig översättning. Det har också KR 1992 när det gäller ordet ”daqar” (lävistää, pierce, genomborra), men inte i fråga om vem som är genomborrad.

Det som förbryllat både judiska och kristna teologer är Jesajas ord om att barnets namn skall vara Väldig Gud (El Gibbor). Barnet kallas inte i julprofetian (Jes. 9) ”Guds Son”, utan ”Gud”. Barnet är Gud!

På samma sätt är det med Sak. 12:10. Det verkar förbryllande att läsa att de har genomborrat Gud, också fast texten talar om ”ende Sonen” och ”den förstfödde”. Först i Jesus försvinner frågetecknen.

Man kan bara spekulera om varför vissa översättningar nästan ”anstränger sig för att utplåna de messianska profetiorna” (detta blir intrycket ibland). Och för all del: man kan ju förstå texterna på ett ungefär riktigt sätt i B2000 och KR 1992, men risken för att man missförstår är stor. Det glädjande är dock att både Bibel 2000 och KR 1992 har översatt ordet daqar rätt.

Sakarjas profetia talar om en tid som kommer, och som har varit och är. Den dag när Anden utgjuts över Davids hus och Jerusalems invånare så att de ser mig, som de har genomborrat.

Hur märkligt är det inte att läsa om ord som uttalats många hundra år före Jesu födelse och som går i uppfyllelse.

Och samtidigt är det märkligt att olika nya översättningar alltid råkar snubbla över orden just i uppenbart messianska texter… Varför? Är inte också det ett ”skulle då Gud ha sagt?” – på sitt sätt? I Jes. 9:6 kan inte B2000 översätta ”El Gibbor” med Väldig Gud eller motsv, utan man säger ”gudomlig hjälte”! Men i följande kapitel (10:21) passar det att igen skriva ”Gud” i st för gudomlig när samma uttryck används på nytt – då översätter man ”Gud, Hjälten”.

I Sak 12:10 är det inte fråga om en frommare inläsning, utan alternativt en ”bortläsning” av en text som är entydigt klar. Att sedan uppfyllelsen av detta märkliga ord innehåller mycket som vi inte vet och känner är en annan sak.

Jag tror att profetian kan ha anknytningspunkter till Pauli omvändelse, han som en ”prematur” fick uppleva det som Israel som folk kommer att få se senare. Han såg upp till Jesus, som han hade förföljt. Men den egentliga innebörden handlar om ”Davds hus och Jerusalems innevånare”. Orden om hur man sörjer ”ende Sonen”, den förstfödde, är nog ord som pekar åt ett mycket bestämt håll!

Henrik

Det berättas om en skicklig pianist att han brukade tala om sig själv. Jag, sade han ofta. Jag spelar Mozart. Efter en tid började han säga jag och Mozart. Ju mera han spelade desto mera gripen blev han av Mozart – och efter en tid blev ordningsföljden en annan: Mozart och jag.

Men när han spelat ännu en tid ville han, gripen av den fina musiken, lämna bort sig själv. Han sade bara: Mozart.

Denna historia beskriver något av den iakttagelse jag såg idag i Jes. 53, även om det ju handlar om betydligt större frågor än Mozart!

I Jes. 53 finns detta:

Han och vi

– Han sköt upp som ett rotskott ur förtorkad jord, när vi såg honom var hans utseende inte tilldragande (v.2)
– Han var föraktad, vi räknade honom för intet (v. 3)
– Han bar våra sjukdomar, våra smärtor Han på sig, vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad(v. 4)
– Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid (v. 5)

vi och Han

Sen följer ett vi och han i ett övergångsschema:

– vi gick alla vilse såsom får… men all vår skuld lade HERREN på honom (v. 6)

Han

Men därefter försvinner vi: kvar blir bara Han, i verserna 7-11 som beskriver Kristi gärning.

Han på korset, Han allena!

Och v. 12 sammanfattar det som jag (Gud Fadern) gjort, ”det beslutet att i Kristus sammanfatta allt som finnes i himmelen och på jorden.” (Ef. 1:10)

Frälsningen är ett ensidigt kontrakt, det är en Guds gärning från början till slut. Jesus allena.

Detta har talat mycket starkt till mig. Han och vi, vi och Han, Han, Jesus, allena.

Kanske har någon undrat över ”genomborrad” i SFB:s översättning av v. 5. I hebreiskan finns ordet ”halal” (med bokstaven ”het”) som betyder ”sticka igenom, borra”. Också i Ps. 22 finns samma tanke (med ett annat ord). Där har också LXX ett verb som betyder ”sticka igenom, genomborra”.

Nog är det gripande att läsa Jes. 53, denna ”gammaltestamentliga evangelietext”! Jag säger som prof. F.F. Bruce: hur svårt var det inte att förstå denna text före Kristus, och hur lätt är det inte att förstå den efter Kristus. Man kan diskutera orden, ”lätt” kan bara tillämpas på en del av detta, för även om det är uppenbart så är det ofattbart för varje mänsklig hjärna och för varje hjärta!

Bruce konstaterar att det är som ”skrivet av en journalist vid Golgata kors”.

Läs och gläd dig!

I en gammal sång, som vi sjöng för länge sen, heter det:

När alla andra namn en gång förblekna
står dock namnet Jesus kvar.
Dess purpurglans skall hela evigheten
stråla lika underbar.

Henrik

Allt mitt är ditt,
allt ditt är mitt.

En sammanfattning av frälsningen. Den som känner sin Bibel finner båda sanningarna där. Kanske vill någon tipsa?

Idag är det den goda fredagen. Robinson Crusoes fredag är egentligen ett ganska bra namn på människan, som skapades en fredag (den sjätte dagen).

Henrik