Henriks kommentarer

Idag nås vi av ännu en sorglig nyhet, denna gång från den anglikanska kyrkan. James I. Packer, en av världens mest kända evangelikala teologer, kommer sannolikt att mista prästämbetet. Packer är 82 år gammal. Ormen har ingen medkänsla. I den följande nyheten nämns orsaken: den anglikanska kyrkan håller på att spricka på grund av att alla inte kan acceptera att kyrkan har aktivt homosexuella präster och biskopar.

Detta är ju också orsaken till att flera afrikanska biskopar blir borta från anglikanska kyrkans The Lambeth Conference. Packers kyrka har valt att gå ut och ansluta sig till The Southern Cone under den anglikanska ärkebiskopen Gregory Venables. Det som hänt är samma utveckling som vissa kyrkor valt i USA, sedan Gene Robinson blev biskop i USA. Robinson lever i ett homosexuellt förhållande.

(Namnet Gene Robinson rättat 05.03.2008 kl 13.03, hade skrivit Robertson, Gene Robinson heter biskopen i New Hampshire, USA. Beklagar felet!)

Frågan är besvärlig. Men den visar hur en av de personer som år 2005 valdes till en av världens mest inflytelserika teologer och kristna, i sällskap med bl.a Billy Graham, föraktas och förföljs för sina åsikters skull. Denna märkliga företeelse har också drabbat den gode och jämnårige (ungefär) biskop emeritus Bertil Gärtner (se www.brogren.nu). Saken är för Gärtners del – den formella orsaken – redan avklarad, men kyrkans hätska kampanj fortsätter.

Det är samma fenomen som möter oss från anglikanska kyrkan, vilket är förvånande – ärkebiskop Rowan Williams har ju länge försökt medla mellan olika åsiktsgrupper och strävat efter att hålla ihop den anglikanska kyrkogemenskapen.

Det är i högsta grad en uppseendeväckande nyhet. Detta kommer säkert att noteras överallt i den kristna världen.

Man får hoppas – tyvärr kanske förgäves – att vår kyrka skulle protestera mot denna kränkning av en gammal prästmans integritet, för att säga det minsta man kan säga.

Martyriet har nog börjat. Det har visserligen altid funnits, men det är uppenbart att ingenting kan stoppa detta hat att slå ner, utan hänsyn, snart sagt på vem som helst som vågar hävda Guds Ords auktoritet.

Vestigia terrent! ”Av frukten känner man trädet.”

Teol.dr Niilo Räsänen har nyligen skrivit en doktorsavhandling om J.I. Packer och hans teologi.

Henrik

Här finns nyheten med hänvisningar!

‘JI Packer threatened with suspension’

February 29th, 2008 Posted in Uncategorized |

This is from Michael G Daley’s helpful site, The Lambeth Conference – Living into the rotating knives http://www.lambethconference.net/ http://www.lambethconference.net/

As evidence of the escalating crisis in the global Anglican Communion, today one of the of the world’s most esteemed Christian theologians, Dr. J.I. Packer, received a letter threatening suspension from ministry by the controversial Bishop of New Westminster, Michael Ingham. Bishop Ingham accused Dr. Packer, hailed by Time Magazine as the doctrrinal Solomon of Christian thinkers, to have abandoned the exercise of ministry after the church where he is a member voted to separate from the diocese and join the Anglican Province of the Southern Cone under the oversight of Anglican Archbishop Gregory Venables. Dr. Packer, who was ordained in the Church of England, is the author of the Christian classic, Knowing God and joined Billy Graham and Richard John Neuhaus as one of Time Magazine’s 25 most influential evangelicals in 2005.

Dr. Packer, who received his theological education at Wycliffe Hall, Oxford, was ordained a deacon (1952) and priest (1953) in the Church of England. He was Assistant Curate of Harborne Heath in Birmingham 1952-54 and Lecturer at Tyndale Hall, Bristol 1955-61. He was Librarian of Latimer House, Oxford 1961-62 and Principal 1962-69. In 1970 he became Principal of Tyndale Hall, Bristol, and from 1971 until 1979 he was Associate Prinicipal of Trinity College, Bristol. In addition to his published works, he has served as general editor for the English Standard Version of the Bible. He currently serves as the Board of Governors, Professor of Theology at Regent College in Vancouver, British Columbia. He will be 82 in July.

Ordet hápax låter säkert i mångas öron ganska märkligt. Men det är – som du gissade – ett grekist ord som betyder en gång, en gång för alla. En enda gång.

I Judas v. 3 talas det om kristendom, om den tro som en gång för alla ”överlämnats” (traderats) åt de heliga. I Hebr. förekommer det ganska många gånger, både om dem till vilka ljuset en gång har kommit och som smakat den himmelska gåvan och blivit delaktiga av den Helige Ande. I Hebr talas det om att människan en gång (hápax) skall dö – alla förstår att det är något unikt. Men det talas också om Jesu försoningsdöd, hur Jesus en gång för alla, en gång, uppenbarades, hur Han offrades en gång för att bära mångas synder osv.

Till denna hapax-kategori hur också den trinitariska formeln i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn.
Detta uttryck som först finns i dopbefallningen (Matt. 28:18-20) och sedan också i den apostoliska välsignelsen (2 Kor. 13:13) visar hur avgörande denna kristna formulering var.

I ljuset av detta bör man se kritiskt på försök att ersätta eller rent av förvränga denna trinitariska formulering. en präst i Lappo stift har medgett att han döpt flera genom att säga i Skaparens, Återlösarens och Heliggörarens namn, eller kanske ngt ditåt.

I feministiska kretsar möter man heresin (villolära, för det är det ju) ”I Skaparens, Återlösarens och Livgiverskans namn” (det finns olika varianter). Dena formulering bygger på det felaktiga konceptet att ”Gud är allas moder”. Och det blir inte bättre när man i okunskap eller i trots hänvisar till att Ordet ”Ande” är femininum i hebreiskan (Ruach). Redan det faktum att Anden i grekiskan är neutrum visar ju på det omöjliga i hela tänkandet.

Men nu har hela denna fråga aktualiserats: Vatikanen har meddelat att man inte godkänner dop som inte är förrättade i den Treenige Guds namn. Därmed blir frågan en ekumenisk fråga också. Skall lutherska barn betraktas som hedningar, som måste döpas om? Skall kyrkor vara tvungna att utreda huruvida barnet har döpts rätt, eller om någon av de många privatföretagarna inom prästerskapet spelat solo?

Kanske orden lät litet ironiska, men de var inte. Bakom orden ligger en sorg. Sorgen uttrycker det faktum att vår lutherska kyrkans lära har blivit so oviktig att det inte spelar någon roll vad man säger.

När någon originell och kanske irrlärig präst åtalats för villolära (av viss typ) kan Domkapitlet i något stift nog läsa bekännelseskrifterna. Det har skett både i Finland och Sverige nyligen. Men samtidigt kan man tolerera nästan vad som helst. Tex. att de kristna och muslimer tror på samma Gud, vilket en teol.stud nu anmält till Kuopio domkapitel.

Men summan av kardemumman, och orsaken som jag ser det, är att privatföretagsamheten breder ut sig i kyrkan. Inom den ortodoxa och romersk-katolska kyrkan är det klart att man håller sig till kyrkans lära. Här i vårt land talas det inte just alls om det, och sanktioner står inte att vänta om man avviker (vilket otaliga exempel visar). Däremot är man mån om att alla bör följa kyrkans ordning, som blivit viktigare än läran och bekännelsen, åtminstone i praktiken.

Jag tror alltså att den svaga teologin, den indifferenta inställningen till läran, den stora pluralismen inom lutherska kyrkor och kyrkan har bidragit till att respekten för vad som en gång för alla står fast i vår bekännelse har gått förlorad. Då avses inte i första hand formuleringar i sig, utan formuleringar som innebär en förändring av vad kyrkan tror och bekänner.

Jag förstår att gränsdragningarna kan vara svåra ibland. Men jag undrar om inte det nu är dags att auktoritativt, med Bibeln, och våra bekännelseskrifter, som fundament slå fast att man inte får avvika från denna trinitariska formulering.

Man kan givetvis – som de bibliska texterna – tala om Hjälparen och Tröstaren, om Försonaren, om Skaparen osv, men vid välsignelse och dop skall entydigt Gud – Fadern och Sonen och den Helige Ande – användas.

Det är inte bara en formuleringsfråga. Det handlar om vad som är det innersta i kristen tro.

Det är nämligen en gång för alla så som den kristna tron har överlämnats åt oss, och så som den skall överlämnas till kommande generationer.

Henrik