Henriks kommentarer

I vårt land har nyligen en ganska intensiv diskussion förts om en präst som inte ville döpa ”i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn” utan ville ersätta Fadern och Sonen och Anden med andra ord, Skaparen, Återlösaren och Heliggöraren.

Det har rått mycket delade meningar om detta. Skönt är det då – ännu en gång – att läsa vad biskopen i Rom svarar:

http://212.77.1.245/news_services/press/vis/dinamiche/d4_en.htm

Tack, Robert Ojala, för att du fäste min uppmärksamhet vid detta!

Vi ser vad teologisk klarhet eller teologisk tystnad kan åstadkomma (hänvisning till det förra inlägget). Därför är man glad över alla som frimodigt bekänner.

Henrik

Ibland undrar jag om alla förstår hur motbjudande, obehagligt, och tröttsamt det är att ofta vara tvungen att komma med dåliga nyheter. Samtidigt är det något som just kyrkfolket måste få veta.

Jag har hört om två församlingar som har gett sitt bifall till s.k. Regnbågsmässor. I Helsingfors ser det ut att bli också svensskspråkiga mässor efter att Norra sv. församlingens församlingsråd godkänt en anhållan. När jag inte vet ngt annat om detta så avstår jag i detta skede från andra kommentarer, även om jag misstänker att de kan vara besläktade med den andra nyheten.

Gemensamma kyrkorådet i Joensuu har beslutat att, för den verksamhet som gäller samfällighetens verksamhetssektorer gemensamt, godkänna rgenbågsmässor. Man ser dem som specialgudstjänster, riktade till en speciell målgrupp precis som andra ”selektiva” gudstjänster. Inga särskilda åtgärder behöver vidtas för att kunna bifalla detta.

I beslutet heter det – och det är det vemodiga och ödesdigra bl.a.:

1. Homosexualiteten är inte en inriktning som individen valt.
2. För det homosexuella parförhållandet gäller samma normer som för det heterosexuella förhållandet.
3. De i Bibeln förekommande beskrivningarna och tolkningarna om homosexualitet motsvarar inte vad man vet idag.

För finska läsare:

1. Homoseksuaalisuus ei ole yksilön itsevalittu suuntautuminen.
2. Homoseksuaaliseen parisuhteeseen pätevät samat moraaliset normit kuin heteroseksuaaliseen.
3. Raamatussa esiintyvät kuvaukset ja tulkinnat homoseksuaalisuudesta eivät vastaa tämän päivän tietämystä asiasta.

I motiveringarna för Gemensamma kyrkorådets ställningstagande konstateras att ”de fördömande uttalanden om homosexuellt beteende som finns i Bibeln inte enligt denna uppfattning direkt kan tillämpas på de mångfacetterade uttrycksformer för homosexualitet och homosexuella identitet, som förekommer i dagens samhälle.

”Kirkkoneuvoston kannanoton perusteluissa todetaan, että Raamatussa esiintyvät homoseksuaalista käyttäytymistä koskevat tuomitsevat lausumat eivät tämän käsityksen mukaan ole suoraan sovellettavissa niihin moninaisiin muotoihin, joissa homoseksuaalisuutta ja homoseksuaalista identiteettiä tämän päivän yhteiskunnassa esiintyy.”

I klar kontrast finns alltså NT:s huvudbrev, Romarbrevet, där det står:

18 Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen. 19 Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, Gud har ju uppenbarat det för dem. 20 Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat. Därför är de utan ursäkt.

26 Därför utlämnade Gud dem till skamliga lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det onaturliga. 27 På samma sätt övergav männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män bedrev otukt med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse. 28 Och eftersom de inte ansåg det vara något värt att ha kunskap om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag, så att de gjorde sådant som är mot naturen. 29 De har blivit uppfyllda av allt slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja. 30 De skvallrar och förtalar, de hatar Gud och brukar våld. De skrävlar och skryter och tänker ut allt ont. De lyder inte sina föräldrar, 31 är oförståndiga och trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa. 32 Sådant gör de, fastän de mycket väl känner till Guds rättvisa dom, att de som handlar så är värda döden. Ja, de samtycker också till att andra gör det.

Vem som man vill lita på är ett personligt val. Det är enligt min uppfattning klart att den homosexuella böjelsen i allmänhet inte kan skuldbeläggas. Den kan vara förorsak av också andra människors synd. Många frågor blir förvisso öppna och obesvarade när det gäller själslivet och dess böjelser.

Men det går att med önskvärd tydlighet påvisa att den homosexualitet som fanns i antiken, t.ex. på Paulus’ tid, också är lika mångfacetterad och lika ”osjälvisk” som dagens homoseuxalitet.

Idag framställs ofta homosexualiteten som en mänsklig rättighet. Det är nog uppenbart att Bibeln har en annan syn.

Det är för mig inte svårt att godkänna och inkludera människor med homosexuell identitet i gemenskapen, också i den nära vänkretsen kan jag välkomna detta.

Men två randanmärkningar finns. De bibliska texterna talar också om dem som samtycker till detta – vilket är allvarligt. Och för det andra hävdar väldigt många av de ledande förespråkarna trots allt att homosexualiteten är ett medvetet val, individens eget val.
Detta gör att allt inte bara handlar om vad som drabbar mig, utan också av sådana val som jag har ansvar för.

Att förlåtelse finns för alla människors alla synder är klart. Och att den kristna församlingen måste bli inklusiv i förhållande till människans kriser, är också Jesu egen utmaning.

Henrik

Konturerna av ett samlat angrepp på ”de gammaltroende” tecknas allt starkare. Jag avser inte nödvändigtvis en överenskommen åtgärd, men utesluter inte heller det.

Jag tänker mera på att det ser ut som om vissa trender skulle vara sådant som man nu nappar på. Till det hör attacker mot SLEY och SLEF, dessa seglar i motvind, omgivna av en mängd fördomar och falska rykten.

Både fördelningen av missionsmedel och nattvardsmässor har nu blivit slagträn i den ofattbara hetsjakten. Detta har naturligtvis sin grund i ämbetssynsdiskussionerna. Allt tal om rätten att ha en övertygelse förefaller härefter helt löjligt och tomt. Det är ju det man inte får ha.

Vart leder detta nu till?
Det första man kanske skulle svara är: det leder till splittring. Det är ju något som man inte kan förneka, det är bara ett uttryck för en verklighet som redan finns, tyvärr!

Jag skulle vilja påstå att det framför allt leder till samling. Det kommer att innebära ett ökat samarbete mellan olika grupperingar som alla står inför samma problem. Det kommer att innebära gemensamma satsningar i högre grad än hittills. Det kommer att innebära samlingar, möten, till vilka alla som vill bekänna i enlighet med vår kyrkas bekännelseparagraf (KL 1§, KO 1§) blir kallade.

Det kommer inte att leda till att vi ger upp. Inte heller till, åtminstone inte ännu, att personer med traditionell bibelsyn och ämbetssyn lämnar kyrkan. Trenden blir: vi betalar vår kyrkoskatt men samlas i olika sammanhang, också sådana som är utanför de kyrkliga administrativa strukturerna. Varför? Därför att dörrar stängs.

Men det skulle gärna få leda till att vi alla skulle sätta oss ner och beräkna kostnaderna. Och jag hoppas att det skall leda till att vi alla får ro att verka för det som är vår huvuduppgift, vårt uppdrag: att vittna om Jesus Kristus, död och uppstånden för oss.

Också på denna blogg kommer konkret information att ges, i olika skeden, om det som har skett, och också sådant som skall ske.

Det som måste bli målet nu är det som står i en gammal sång:

Lev för Jesus,
intet annat
är dock värt att kallas liv.

Henrik