Litet doptext till:
”Den uppståndne Kristus gav sin kyrka i uppdrag att gå ut och döpa alla folk till hans lärjungar: ”döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn.” (Matt. 28:18-20) Det kristna dopet förrättas med dessa ord i den treenige Gudens namn och genom att använda vatten.
Tro mig eller inte, jag vill inte vara ”pianostämmare”, men är det en tillfällighet att den andra delen av dopbefallningen utelämnas? Just i detta sammanhang??
”…lär dem att hålla (bevara) allt vad jag har befallt er..”
Kyrkan har fått till uppgift att forwarda evangeliet, autentiskt, till nya adressater. Till dop- och missionsbefallningen hör ju inte bara servicekyrkans döpande, utan också dopundervisningen som inkluderar en bundenhet till dopförbundet, till efterföljelsen och den dagliga omvändelsen.
Nu vill jag inte hänga upp mig på citat i sig. Man behöver inte varje gång citera ett helt kapitel, men på något sätt oroar det mig att det blir något av en kyrka som binder till medlemskap (vilket ju är en del av saningen) utan att det för till en bundenhet till Kristus, som ju är dopets egentliga mål och avsikt.
Detta skrivet till eftertanke och reflektion.
Henrik
av
Henrik Perret |
Kategorier:
Kyrkan, Päivi Räsänen |
Kommentarer inaktiverade för Mera om dop
En person som inte har prästrättigheter i någon av dessa kyrkor, kan inte förrätta dop i den evangelisk-lutherska kyrkan eller ansluta medlemmar till kyrkans församlingar. Detta gäller bl.a. de personer som har fått sin prästvigning inom den svenska Missionsprovinsen.
Så heter det bl.a i biskoparnas uttalande om dopet.
Jag funderar på detta med ”dop i den evangelisk-lutherska kyrkan eller ansluta medlemmar till kyrkans församlingar”.
På något sätt låter det som om kyrkan skulle döpa sina medlemmar. Men det kan ju inte vara fallet!
Dopet är ett dop, och teologiskt tycker jag det är svårt att avvisa ett döpande av t.ex. Missionsprovinsens präster. Däremot blir upptagning i kyrkans gemenskap och medlemskapet i bestämd församling aktuella frågor.
Jag säger heller inte att denna utveckling är önskvärd. Jag frågar mig endast om den går att stoppa?
För det finns som känt bestämda orsaker.
Lutherstiftelsens dopverksamhet kan inte bli ngt större praktiskt problem för kyrkan. Om de skulle döpa t.ex. 200 personer under året, hur stor del är det av alla döpta? I ingen händelse finns det risk för någon verklig ”konkurrens”.
Vad säger Ni?
Henrik
av
Henrik Perret |
Kategorier:
Kyrkan, Päivi Räsänen |
Kommentarer inaktiverade för "Dop i den evangelisk-lutherska kyrkan"