Henriks kommentarer

Det finns väl inte någon i vårt land som inte ser att kyrkan befinner sig i en djup kris.

De förnyelser som kyrkan har valt de senaste 30 åren utlovade fullsatta kyrkor, förnyelse och en rikedom av ”mjuka värden”. Det har nog skett ganska mycket under denna tid, men den förnyelse som man utlovade har inte kommit, för all del nog lokalt.

Folk i skaror lämnar kyrkan. I stället för mjuka värden har kyrkan blivit hårdare än någonsin förr. Nu avgörs kristna människors öde i domstol.

I Uleåborg har en kandidat ställt upp i församlingsvalen, som är en bekännande ateist. Han säger att kyrkorna borde öppnas för alla religioner, eller så borde man bygga klätterplank o.dyl. i dem.

Han kallar sig en ”mjuk ateist”, han är medlem av kyrkan. Assesorn i Uleåborgs stift har försvarat hans kandidatur.

Men frågan är vad som bestämmelserna om kandidaterna innebär , där det förutsätts att en kandidat skall vara känd för gudsfruktan och kristligt nit. En person som inte är medlem i kyrkan kan inte rösta, även om alla handlingar inte hunnit fram, och en person som inte omfattar kyrkans ändamålsparagraf kan inte vara förtroendevald, anser åtminstone jag.

Men kyrkan står inför en svår utmaning – vilket beslut som än fattas så innebär det att någon grupp anser sig kränkt och överkörd.

Jag tror att den djupa orsaken till kyrkans kris ligger att kyrkan själv har förlorat tron på sin existens. Det där med saltet och sältan – sen är slutsatsen densamma som Jesus antydde.

De krav som ställs på kyrkan angående jämställdhet, progressivitet, positiv inställning till HLBT-teologin, är ju redan i stort sett uppfyllda. Och i det läget lämnar många kyrkan – den kyrka som just står för det som många människor söker!!

Nu har kyrkans forskningscentral beslutat att undersöka orsakerna till den stora utskrivningsvågen. Det skall bli intressant att se på den undersökningen! Jag tror orsakerna finns mycket djupt, och att de kanske visar sig vara andra än många tror.

Min slutsats blir att vi nu alla måste knäppa våra händer. Nu står ett stort slag om kyrkan för dörren. Det kan bli oerhört svårt och splittrande. Bara Guds eget ingripande kan ge något nytt. Jag tror inte en uppgörelse mellan konservativa och liberala grupper räcker. Det behövs något mera, något gudomligt nytt.

Men samtidigt finns det också mycket att vara glad över. Jag har nyligen kommit från ännu ett Jesus-seminarium och är inspirerad av de brinnande kristna – många män också med – jag fick träffa. Det finns en stor hunger efter Guds Ord, det finns människor som ber och som brinner för att evangeliet ska nå varje människohjärta.

Därför sätter vi vårt hopp till Jesus. Denna svåra kris kan bli en oerhörd möjlighet, om det blir en kris, som leder till Kristus.

Därför: knäpp händerna!

Henrik