I mängden av frågor och debatter tappar man lätt perspektivet. Särskilt har jag tänkt på två sidor av verkligheten för oss kristna.

Det första är ögonmärket. ”Vi har inte till ögonmärke de ting som synas, utan de som icke synas”, skriver Paulus enligt den gamla kyrkobibeln. Det är evighetsperspektivet. Alla stora namn och viktiga personer försvinner – ”när alla andra namn en gång förblekna, står dock namnet Jesus kvar” sjöng man när jag var ung och plurarformerna ännu tilläts – alla saker och prylar, egendom, pengar, makt, är snart ett minne blott. Därför är det dåraktigt att ha dem i fokus nu. Vi behöver ett bättre ögonmärke.

Det är också praktiskt. När man möter en människa är det bra att påminna sig om evighetsperspektivet. Då får alla frågor lättare rätta proportioner.

Det andra är uppdraget. Gå ut och lärjungagör. Förkunna evangeliet för allt skapat. Alla debatter och diskussioner måste stå i relation till uppdraget, Jesu uppdrag. Är kyrkan nu upptagen av att ”befästa” människor i tron, och att vinna nya. Eller går tiden åt till att räkna bortsprungna får…?

Ögonmärket och uppdraget.

Henrik

av | Kategorier: Kyrkan, Päivi Räsänen | Kommentarer inaktiverade för Ögonmärket och uppdraget